Gott nytt år!

Jag håller på och filar på ett inlägg. Det har jag gjort sedan 07.00 imorse. Det blir ett ganska långt inlägg. Ett väldigt långt. Om jag inte blir klar med det under kvällen så vill jag passa på att önska er ett Gott Nytt År här och nu! Också vill jag också passa på att fråga varför "alla" har börjat med ovanan att kapa bort "år" och bara säga "Gott nytt" istället. Är inte det höjden av lathet?








Jag ska inte blogga.

Jag har lite bloggtorka tror jag bestämt. Det beror dels på att sladden till min kamera är borta, och dels för att P är på besök. Jobbar häcken av mig under ett par veckors tid, och Vilhelm måste ju få lite jullov. Därav våra underliga boendekonstellationer.

Det är inte heller så att P förbjuder mig att sitta vid datorn. Inte alls, snarare tvärtom. Däremot inleder han varenda jävla mening med "Jag ska tala om en sak för dig. Men bara om du lovar att inte blogga om det.". Jag förstår inte vad han menar.

Alltså. P säger inga dumma/roliga/idiotiska saker. Vilhelm posar som tusan, men jag får inte över bilderna till datorn. Därav mitt bristfälliga bloggande, jag hoppas att jag är ursäktad.








Mina nya strumpor.

Vilhelm är hos P. Så därför har jag ingenting att skriva om.

Förutom mina nya strumpor. Gick till jobbet imorse. Och blev, på något konstigt jäkla sätt, sjöblöt om fötterna (och därmed också strumporna). Så jag köpte ett par nya strumpor. Vita, lite halvt genomskinliga bomullsstrumpor. Svindyra också, 39 spänn. Så dyra strumpor har jag aldrig köpt. Dock är de både rena och väldoftande, och det är inte helt fy skam!

[Tänk er en utfyllnadsbild på vita bomullsstrumpor här]

Det var typ det som har hänt idag. Och lite annat grejs, men det är inte lika spännande.








Mitt år.

 

 

Hittade en småmysig applikation på Facebook. Mitt år i korthet!








Utekväll.

Jag uppdaterade aldrig med julklappar igår. Och jag tänker inte göra det idag heller. Idag tänker jag knarka Ipren, moffa pizza och hinka Coca-cola. Och Redbull. Och kaffe. Och vatten och resorb.

Vi var ute igår. Förferre och vin hos mig, sedan en långsam taxi i snöovädret och sedan Sunnes längsta kö. Det var grymt mycket folk på Selma. Grymt mycket. Efter 45 minuter i kö var jag och Emms de två sista som blev insläppta innan det var fullt. Två sista liksom, fatta vilken tur!! Inte helt likt mig.

Klackarna i taket, mer vin, en jäkla massa folk, griniga vakter (ja, jävlar i min lilla låda), mer folk och mer vin. Och en seg taxi hem. Jag är rätt trött.

Fråga; Jag var väldigt törstig när jag vaknade. Betyder det att jag drack för lite igår?








Julafton 2009.

Vi har haft en urmysig dag! Klappar, massa mat, massa godis, mer paket och lite julmusik. Och snö. Och familj och släkt. Precis som det ska vara! Vilhelm fick flest och störst paket. Och var så nöjd, så nöjd! Ska redovisa och gå igenom berget imorgon. Nu väntar filmmys, julmust och choklaaad!!

Hoppas att ni haft en superb julafton allihop!! Julepuss!








Uppesittarkväll, som alla andra år.

Jag satte precis på tv'n. Bingolottos uppesittarkväll, för sjuhundraelfte året i rad. Hörde rykten om att Erik G skulle uppträda, har han redan sjungit kanske? Hade hoppats på att få se honom utan fastlimmat påhäng.








Vad har jag gjort för fel?

Jag har en ligist till unge. Innerst inne har jag haft det på känn, men idag har jag fått det bevisat. Ligistungen kastade kritorna på golvet. Jag sa till honom. Ligistungen fortsatte att kasta, och jag sa till lite mer bestämt. Då blev han alldeles tårögd, läppen började darra. Och sedan lyfte han handen och gav mig världens örfil! SMACK, rätt på kinden!

Kära läsare, vad har jag gjort för fel? Det är tröjan va? En sådan där sadistisk djävulsdyrkare.









Bloggskryt * 2.

Bloggskryt I: Jag vann! Min blogg, EnMynta.se, blev framröstad till veckans blogg hos Love. Med rejäl marginal dessutom! Me like, tack och god jul till alla som röstat. Priset är, förutom äran, att skriva ett inlägg om min blogg hos Love. Svårt som tusan, ska jag skriva något seriöst? Eller ska jag göra som vanligt, en jäkla massa ironi kryddat med en nypa allvar?

Bloggskryt II: Ingen har väl knappast missat att jag hänger en del på Effell. Effell är som Lunarstorm, men istället för hormonstinna fjortisar befolkas det av hormonstinna småbarnsföräldrar, bittra styvföräldrar och ännu bittrare barnlösa (vars största intresse är att klanka ner på oss som har barn). Sedan finns det undantag, guldkorn. Bland annat jag själv och småbarnspappan som lämnade ett gästboksinlägg hos mig igårkväll. Jag citerar; "Råkade klicka in på din blogg och blev helt förstummad.. Snacka om att du lyckas fånga vardagen och sättet du uttrycker det på är häpnadsväckande.". Häpnadsväckande, jag är häpnadsväckande! Tackar och bockar, hoppar och studsar, du gjorde min dag!!

Att det faktiskt finns folk som läser min blogg!! Förutom jag själv alltså, jag läser, garvar och tycker att jag har den roligaste bloggen i världen. Men att det finns andra som läser, det är en härlig känsla!








Tur att vi inte är hemma i jul.

Tror ni att det är enkelt att julstäda med en liten apa i släptåg? Det är det inte, kan jag lova. Inte det minsta. Han springer före och skitar ner, jag springer efter och hinner precis städa upp det han ställer till med. Det går liksom aldrig framåt, kaoset blir dock inte värre. Vilket väl får ses som en bedrift i sig.

Det är tur att jag inte har så höga krav. Och det är tur att vi inte är hemma imorgon. Dock hade det ju varit trevligt att äta mysig julefrukost, med risgrynsgröt och skinksmörgås. Tända det tredje ljuset i adventsljusstaken och bara mysa. Utan att fötterna klibbar fast i golvet, och utan att få äta gröten med en gaffel i brist på rena skedar.








Dagens kund, del 5.

En stammis var in häromdagen. En kortvuxen man i 40-årsåldern, med lite gråsprängt hår och plirande ögon. Han är speciell, väldigt speciell.

-Jag vill ha en stake! sa han.
-Ehm, ja? En ljusstake kanske du menar?
-Nej, en stake ska jag ha. Ingen ljusstake.

Vi provade med ljusstakar med ljus, utan ljus, elektriska, icke-elektriska. Men ingen uppfyllde hans krav. "En stake ska jag ha, ingen ljusstake!". Sedan gav vi upp, och fnissade lite istället. Jag hoppas att han hittade sin stake i någon annan butik, för utan stake vill man ju inte vara!








Dagens kreativa lösning.

I det här huset kan skurhinken bli stående, halvfull med skitigt vatten tills det är dags att skura nästa gång. Visserligen skurar vi typ en gång i veckan (åtminstone i hall, kök och badrum). Men ändå. Det är inte superfräscht. Vilhelm ville gärna skura när vi kom hem från dagis/jobb. Det fick han inte. Skurhinken åkte istället upp på bänken, långt från klåfingriga barn.



Frid och fröjd. Argt barn, visserligen. Men inga halkskador och dyngblöta golv... Trodde jag. Mitt barn är ett satans kreativt barn. Ibland för kreativt för sitt eget bästa.

Istället för mopp.

Istället för hink. Urk.

Men ptja, ganska kreativt. Ska jag vara ärlig är jag än en gång ganska imponerad över hans kreativitet och uppfinningsrikedom. Och förressten så är toalettvattnet nog typ lika fräscht som vår skurhink, om inte fräschare...








Glammig nyårsfest efterlyses!

Hemma, trött och allmänt tycker synd om mig själv. Då är det lätt hänt att man slinter på tangentbordet... Råkade visst klicka hem den här nyss. Jag älskar den. Älskar. Och billig var den också!



Nu behöver jag bara ett par örhängen, ett par skor och någon grej att ha över (tipsa mig, naket i all ära, men det är inte riktigt jag). Också behöver jag förstås en glammig nyårsfest!








Tattuera dig hos Hått Inck.

Vi har fått en ny tatueringsstudio i Sunne. Jag tvivlar inte på att grabbarna där är duktiga. De är säkert jätteduktiga. Och de skulle gärna få tatuera mig (den dagen jag kommit över min hysteriska nålskräck). Men någgon text skule jag nog inte vågga tattuera in hoss däm.









En liten moj.

Jag har skaffat en liten moj. En sådan där musikgrejsimojsimoj. Frågade en kompis för ett par månader sedan hur man gjorde, han orkade inte förklara för att han trodde ändå inte att jag var teknisk nog att lägga in en. Läser du det här så, In your face! Jag kunde.

Dock lär jag tänka mig för, nu när alla ser vad jag spelar för musik i min ensamhet. Jag menar, så att jag inte råkar dra på Aqua eller Rosenström eller något annat pinsamt. Nej, kvalitetsmusik från och med nu.









Det var värt det.

Jag tror att nattens upptåg var ganska bra iallafall. Oväntat dock! Jag och Emma skulle ha Dansbandskampenfinalkväll med chips och skitprat. Det hade vi också.

Och sedan hamnade vi på Selma. Det var folk ute! Aaa maaa gaaad! Folk, i Sunne!! Så ptja. Så kan det gå. Och jag intalar mig att det var värt det. Dagens mantra upprepas gång på gång. Det var värt det, det var värt det, det var värt det, det var värt det, det var värt det.

Sedan gick vi hem. Ända hem till mig. Sunne är allt som oftast väldigt litet. Utom klockan 04 på natten, med 12 minusgrader och strumpbyxor i tunn klänning. Då är Sunne stort. Satans stort.








El krogrunda.

En kväll på krogen är bra mot kasst blodtryck va? Jag tror det. Jag intalar mig det. Hur som helst lär det märkas imorgon! Yay!








Nominerad till veckans blogg!

Något uppiggande var precis vad jag behövde idag. Jag är nämligen hemma och kurerar mitt blodtryck idag också, har köpt massa lösgodis, söt youghurt och clementiner. Förhoppningsvis återvänder aptiten snart.

Hur som helst, jag är en av fem utvalda bloggar som är nominerade till veckans blogg hos Love. Yay! Gå in och rösta här, så kommer ni med största sannolikhet till himlen. Jag behöver det här! Puss!








Sabla blodtryck.

Jag har varit hemma idag. Hela dagen. Jag mår nämligen som en... Röv, för att vara exakt. Jag vet inte riktigt vad det är för fel på mig, blodtrycket ligger iallafall i höjd med fotknölarna. Tyckte att det var humanare mot mina kollegor att stanna hemma, istället för att de skulle tvingas stå med solfjäder och isvatten i högsta hugg hela dagen.

Har ingen matlust heller. Och utan mat så ligger blodtrycket kvar vid fötterna. Gah, sabla blodtryck.

Och nåde den som skriver att "Det är braaaa med lågt blodtryck, du ska vara GLAD för det!!". Nåde den. Jäklar vilken propp det blir då!








Stackars firrar.

Har ni sett reklamen som finns lite här och där? För SOS Barnbyar? Visserligen ett bra ställe att skänka pengar till. Men jag tycker att det är osmakligt. Jag vill inte sponsra dem så att de kan ge bort guldfiskar till barn som sedan spolar ned dem i toaletten!? Stackars firrar.









Fy fan. Jag säger bara det.

Fy fan. Jag säger bara det. 11 minusgrader. 11 minusgrader, är det meningen att jag ska frysa ihjäl eller?









Sinne för färg och form.

Egentligen kanske jag borde bli arg. Mitt barn har målat på micron. Med grön krita. Som sagt, jag kanske borde bli arg? Men det blir jag inte. Jag sitter istället här och imponeras över hur fantastisk han är, vilket sinne för färg och form han har!









Men inte nu längre?

I brist på vettig sysselsättning surfar jag runt på Facebook. En av mina vänner har joinat en grupp, "Vi som kollade efter siffran (åldern) längst ner i glaset när vi var små" heter den.

För det första, vilken meningslös grupp. Helt otroligt, den meningslösa gruppen har dessutom i skrivande stund 35 540 medlemmar. Helt otroligt.

För det andra. Ja, jag erkänner. Jag brukar också kolla på siffran längst ner i glaset. Notera "brukar", jag gör det alltså fortfarande trots att jag sedan fyra år tillbaka räknas som vuxen. Gör inte ni andra det? Om inte, när slutade ni? Och framförallt, varför?








The love of my life.

18 mars 2010 är en stor dag. Dels fyller Lindah 25 (höhö) år. Och dels spelar han med stort H i Globen i Stockholm. The love of my life, Mika. Om någon råkar ha en biljett och ett hotellrum över så kan jag tänka mig att ställa upp! Eller åtminstone fundera på det.



Mika - Happy Ending

 









Nej, nä, nix, nope.

Jag har en nej-sägare här hemma. Allting är "nej", "näää" alternativt "NÄÄEJ!!". Och det är alltså inte jag som är nej-sägaren, kanske bör nämnas.

-Ska vi gå ut?
-Neeej!

-Är du hungrig?
-Nä.

-Kläder?
-Nä.

-Vill du bada?
-Nej!

Det är åtminstone inte mitt fel att nej-sägaren är hungrig, skitig och understimulerad.

Jag antar att det är en av de berömda faserna. Hur lång tid varar en fas? Kan det ha gått över tills på söndag kväll?








Julgodis, äntligen!

Jag och Vilhelm gjorde ischoklad igår. Eller mest jag. Hittade det här receptet på någon blogg förra året, och det är verkligen svajngott! Går åt ett paket formar, 29 stycken till chokladen och en till ungen som hjälper till. Nu finns det 25 stycken kvar. Med tanke på föregående inlägg kanske det är säkrast att inte äta fler...




150 gram Vit blockchoklad
75 gram Kokosfett
Rivet skal av en clementin


Smällt choklad och kokosfett över ett vattenbad, blanda i rivet clementinskal och häll upp i formar. Skitenkelt, till och med en sådan som jag fixar det.








Lite lösande.

Storshopping stod på eftermiddagens schema. Lactulos och Microlax! Att bjuda hem ett par vänner på lite spetsat kaffe känns lockande. Mycket lockande. Höhö.









Tröttmössorna.

När klockan var närmare 23 igår hade Vilhelm fortfarande inte somnat. Han var arg, gnällig och framförallt trött, men vägrade ändock att fälla ner ögonlocken. Jag var i upplösningstillstånd, och fundrade på att omedelbart skriva över vårdnaden på P. Det gjorde jag inte, efter lite mognare övervägande. Dock lovade jag mig själv att Vilhelm skulle tillåtas sova max 15 minuter idag. 15 minuter. Max, om ens det. Nu har han sovit i drygt 1½ timme. Han och Mini, under respektive över filten i soffan.

Det känns som att jag kommer ångra detta beslut bittert ikväll. Bittert.

 

 









What to do?

Jag blir så trött!! Jag hoppas verkligen att hela Sverige, undantaget mig, surfar med Mozilla Firefox. Min blogg fungerar nämligen inte med Internet Explorer idag, har jag precis insett. Jag är tydligen inte den enda som har problem heller, Beckahs ena meny verkar ha försvunnit för oss som surfar med IE. What to do? Finns det fler som har problem?








Bloggtips; Pappabloggen.

Jag tycker att jag är en människa ganska fri från fördomar. Jag jobbar på det åtminstone. En snubbe jag dock haft rejäla fördomar mot är Alex Schulman, översittarmåns, besserwisser. Jag tar tillbaka det. Jag tar tillbaka alla onda tankar jag någonsin tänkt om den mannen.

Han är ett geni! Ett geni!! Hans blogg finns här.









Dagens äventyr.

Jag har börjat inse faktum. Jag måste handla idag. Vilhelm har visserligen inte spytt på snart 18 timmar, men jag är lite nervös ändå. Ni vet sådär som man är när man blött näsblod, och inte riktigt kan slappna av dagarna efter ifall näsan börjar droppa igen? Förstår ni känslan?

Jag sitter och funderar ut rutten jag ska springa i affären. Ett paket toalettpapper vid ingången, snedda över fruktavdelningen, grabba en Coca-cola på vägen mot mejerikylen, vidare till vällinghyllan och slutligen sno med mig ett paket ischokladformar på vägen mot kassan.

Jag hoppas att det inte är kö. Jag vill inte att Vilhelm ska kräkas på någon dams pälskappa. Det har jag inte råd med.








En liten domare.

Jag såg faktiskt en domherre nyss. Med röd och fin mage! Skulle precis ta kort på den, men då flög den iväg. Tog ett kort iallafall. Tittar ni noga så kan ni nog se att kvisten den satt på fortfarande darrar lite.


Jag får förressten grym julfeeling av domherrar. Glitter, ischoklad och domherrar. Passade på att nätshoppa några julklappar också, man får passa på när julfeelingen väl infinner sig.








Va? Snö? I december?

Va, vad är det här? Kommer det snö? I år igen?! Det verkar vara en överraskning för hälften av Sveriges befolkning, varje år. Snökaos, tusen miljoner avåkningar och så vidare. Det kommer snö. Varje år. Det är inget som helst konstigt med att det kommer snö i december. Hade det varit i sluttampen av sommarsemestern så skulle jag möjligen kunnat förstå förvåningen. Men som sagt, det är december. Mitten av december.

Åh. Människor!








Sjuk? Nä.

Det var nog ingen magsjuka. Möjligen fejkmagsjuka. Han har nämligen inte spytt något mer. Inte det minsta! Men, det säkra före de osäkra. Räknar ungen som magsjuk fortfarande, ifall att. Två dygn hemma från dagis, två dygn hemma från jobbet. VAB, hur gör man när man vabbar? Tell me.

Efter att ha sovit som en gris hela natten väckte han mig med ett "Heeeeeeej!" på högsta decibel. Sjuk? Nä. Sedan hämtade han pepparkaksburken i skafferiet. Sjuk och illamående? Nä. Han klämde i sig två pepparkakor liggandes under täcket. Sedan läste jag på präktiga Effell att barn med magsjuka ska äta blåbärssoppa, vitt bröd och avslagen Coca-cola.


Ser han speciellt sjuk ut? Nä. Han har lekt kurragömma med katterna bakom gardinerna, kört vagn i en jäkla fart och ätit mer pepparkakor. Nu står han, iklädd tröja, blöja och kängor, och rycker i ytterdörren. Han vill ut i snön. Sjuk? Nä.

Jag har förressten ingen blåbärssoppa, inget vitt bröd och ingen avslagen Coca-cola hemma. Vilhelm dricker inte Coca-cola heller. Men hur är det, menar de att om man är ensamstående ska man alltid ha sådant hemma? Ifall ungen blir magsjuk klockan 23 på kvällen? Eller får man gå och handla med en magsjuk unge? Jag kanske kan lämna honom utanför affären, binda fast honom i lyktstolpen.








Ett stycke kaskadspya.

Lugn kväll, eller inte. 20 minuter efter att Vilhelm somnat så vaknade han igen. Och kaskadspydde, rätt ut. Så typiskt, den enda dagen på säkert en månad som han ätit bra (läs; mer än tre skedar mat). Sånt är livet, duscha unge, torka golv, torka väggar, torka stol som stod i vägen, torka barn.

Nu ligger han och sover brevid mig, i min säng. Min säng, som är fylld med handdukar. Jag vet inte riktigt om jag vågar somna, risken att vakna av en spya i ansiktet känns tämligen överhängande... Jag är hypokondriker dessutom. Ligger och känner efter, alldeles för noga, visst mår jag lite illa? Jo, det gör jag nog.

Ringde P också. Han är ganska bra på att spä på mina hypokondriska tankar. "Vilhelm bajsade konstigt idag. Tänk om han har en tumöööör!!?". Tack.

Skit. Godnatt.








Med glädje!

Vilhelm är hemma igen. Och allting är så mycket roligare då! Eller ja, inte riktigt allting förstås, men närapå. Har saknat honom grymt! Nu ska jag, med glädje, byta bajsblöjor, torka youghurt från gardinerna och frysa häcken av mig i lekparken i några dagar. Som sagt, med glädje!!









Det bästa med att vara singel.

Det finns flera saker som är bra med att vara singel. Men det bästa, det allra bästa, är nog att man slipper komma hem och erkänna för någon annan än sig själv att man visst råkade spontanshoppa ett par snordyra jeans till valpen.



Och förressten, all cred i världen till Värmlands (och förmodligen Sveriges) trevligaste barnbutik Pricken. Ni är bäst! Och så jäkla serviceminded!









Tävling; Påslakanset.



Jag är med och tävlar i Carolinas julkalender om ett STAR påslakanset (Lundmyr of Sweden) från Barntyger! Var med och tävla du också!









För oss som gillar äventyr.

Är du singel och desperat? Och gillar äventyrliga män (ey, vem gör inte det liksom)? Som av en slump (Aftonblaskan) hittade jag en hyfsat nylanserad dejtingsajt, Prisondate. Det är precis som det låter, fångar som försöker hitta kärleken bland oss vanliga.

Bland annat finns en man vid namn Jan-Erik tillgänglig. Han ströp 2003 sin sambo (Marie från Äppelbo i Dalarna, minns ni?) och grävde ner hennes kropp under barnens kaninbur i trädgården. Eller varför inte satsa på Mikael, som 2002 sköt ihjäl sin ex-flickvän med ett jaktgevär. Ett axplock bara, det finns fler.
 


Ja, vad väntar ni på? Sätt igång, välj och vraka bland Sveriges tuffaste grabbar! Och sidans slogan, den är ju fantastisk, "En fängslande kontaktsida". Fantastiskt.








En liten bomb.

Fick ett önskemål av en läsare häromdagen. Cornish-bilder, löd det. Absolut, jag gör det mesta som jag blir tillsagd (ja, det är sant)! Idag var det till och med ljust, det vill säga, ingen blixt men massa sudd!

   



Och en bonusbild på tröttfisarna i soffan;



Ja, jävlar vad suddigt det blev...









Jag är ingen snäll och tyst flicka.

Det blev tyst vid 00.30 igår. Typ. Jag tror att grannarna ångrade sig imorse. Jag var nämligen uppe och söndagsstädade klockan 09... Moahahaha. Sådan är jag!









Nu ni!



Besöksrekord, och det med råge. Jag undrar vad jag skrev för otrevligt och provocerande på Effell igår? Det kan ha varit något om mediakåta fjortisar, eller möjligen det där om trista prettomorsor?








Till mina grannar.

Jag vet att ni har roligt. Det hörs rätt väl. Glädje, vicka på höfterna och stampa i golvet. Musik. Hög musik. Jag hoppas verkligen att ni har jätteroligt. Jätteroligt. Jag hoppas att ni är lyckliga, att ni kommer att få en underbar kväll, att drinkarna smakar bra och att stämningen är hög. Unna er det!

Men (det finns alltid ett men), nu är klockjäveln en halvtimme över 22. Och nu ska det vara tyst i huset. TYST!!

/Gnällkärringen där nere









Dagens kund, del 4.

Dagens kund var en arg kund. Som kom instormandes i postavdelningen och skällde ut mig för att den kylda trepepparsåsen gått ut i datum. "Hela jävla kylen är ju full av gammal mat!! Ni ska fan inte ha sån gammal skit framme!". Varför förtjänar jag skäll för att charken missat två burkar med utgått datum (nej, det var inte fler än två)?

Jag älskar mitt jobb.








Erik! Och Eriks pinsamma flickvän.

Okej, nu ska jag sluta blogga om Idol. Och bli normal igen. Men jag måste bara tala om att Erik vann, hej och hå! Jag vet inte vem som grinade mest, jag eller Erik, när vinnarlåten framfördes.

Dock fick den fina stämningen (och även glädjetårarna) ett abrubt slut när Eriks flickvän (?) entrade scenen. Maken till pinsam brud har jag aldrig skådat! En kram hade varit okej, men hon stod och hängde på honom mer eller mindre hela låten. Sedan började hon dansa lite chict också. Då tog jag fram skämskudden.









Oh my.

Det är sjukt jämt. Vilken rysare. Lugn fredagskväll i soffan, jo eller hur. Jag är livrädd.



Shit.

Något annat som precis slog mig är, vad sjutton ska jag blogga om när Idol är slut? Över? Finito?








Eufori!

Idolfinal, idolfinal, idolfinal. Eufori! Skakar, hyperventilerar och har ont i magen. Kvalar jag in som fjortis nu?








Det närmar sig.

Idag är det dagen med stort D. Det är Idolfinal. Ikväll. Calle eller Erik, Erik eller Calle? Erik hoppas jag. Calle tror jag. Eller ja, jag tror att jag tror att Calle vinner. Men jag vet inte.

Jag är nervös faktiskt. Jättenervös. Så nu ska jag sitta på mina händer ända till klockan 20. Huh.









Hyacintbilder.

Jag köpte en hyacint för någon vecka sedan. Den växte skitkonstigt. Och sedan dök en tvilling-hyacint upp underifrån. Två till priset av en, affärskvinna? Oh ja!















Det blev pannkaka av alltihop.

Jag måste bekänna en sak. För ett tag sedan gjorde jag något som jag inte trodde om mig själv, jag reggade mig på pannkakan. Kors i taket! Insåg dock snabbt att det inte riktigt var något för mig. Jag vet inte om det beror på att det är en gratissajt, men större delen av medlemmarna verkar totalt creepy? Är nätdejtare creepy?

En intressant sak på sidan är att man kan se hur många gånger en viss person besökt en. Avslöjande som tusan. Han som besökt mig flest gånger heter MickeP, och är 45 år gammal... Känns bra, speciellt när han besöker mig två gånger om dagen utan att lämna något annat spår efter sig än en anteckning i besöksloggen. Inte för att jag vill att han ska maila eller så, han är typ jämnårig med mina päron, men lite creepy känns det.

P ringde förressten för en liten stund sedan. Han kamouflerade sitt ärende väl, men jag kom på honom. Han ville tala om att han också reggat sig på pannkakan, och att pannkakans matchningsfunktion talade för oss. Hahahaha. Jag vet inte vem som har det mest patetiska livet av oss, jag eller P? Eller möjligen MickeP.








Gissa bajset!

Idag fuskade jag, för ovanlighetens skull. Jag är normalt sett mycket husmoderlig av mig, ni vet, lagar all mat från grunden. Bakar bröd, gör egna köttbullar, stoppar korv och bojkottar pulvermos. Ska jag vara helt ärlig så jagar jag grisarna till korven själv också. Och knådar pastadeg så det står härliga till!

Ja, jag skojar. Idag gjorde jag med andra ord precis som vanligt, halvfabrikat och lite vatten i en gryta. Två minuter på spisen, klart!!

Spaghetti Bolognese, från Findus, stod på menyn. Läser jag på innehållsförteckningen ska det innehålla köttfärs. Det gjorde inte min påse. Den innehöll kaninpellets, eller möjligen bajs.



Det var gott iallafall. Gott bajs.








Investeringar för framtiden.

Igår pysslade vid med investeringar för framtiden. Inte materiella sådana, utan investeringar på det psykiska planet. Vi hamnade i stallet, jag och Vilhelm. Ska det börjas så ska det börjas i tid! Jag tänker bli en sådan där ego-morsa som tvingar mina ungar att syssla med saker som jag tycker om, det vill säga hästar.



Och varför börja smått? Stallets största häst, mammas lilla älsklingsponny. Tamir, med manken 170 centimeter över marken. Ponnyn tyckte att barnvagnen var en lattjo pryl, och för att inte tala om Vilhelm. Han var också intressant, och lattjo. Vilhelm var dock lagom imponerad... Men ja, han klappade och han var inte rädd. Det känns som ett bra första steg i operation hjärntvätt.








Så maktlös.

Det finns mycket som kan få en förälder att känna sig maktlös. Det har jag fått erfara flertalet gånger under mitt drygt 20 månader långa föräldraskap.

Dock finns det ingenting som får mig att känna mig så maktlös som att höra Vilhelm spola i toaletten. Kika in i badrummet och mötas av världens mest finurliga flin. Och genast kommer tanken, Vad sjutton spolade han ner?

Nycklar - check.
Mobil - check.
Bankomatkort - check.

Jag lär få fundera...









Värmlänning, of course.

Värmlänningar i ett nötskal. Porrtidningar för 58 000 spänn? Jag undrar hur man reagerar när man städar ur gamle farfars/morfars dödsbo och hittar över 4000 porrtidningar i källaren. Haha.

Läs här.

Nu ska jag sova. Och drömma om vad jag skulle gjort om jag haft 58 000 till övers. Jag hade inte köpt porr iallafall.








Det är grått. Och färglöst.

Fy tusan vilken värdelös dag! Typ den värdelösaste dagen på hela veckan. Svingrått ute, det har inte ens blivit ljust ute idag. Först var det mörkt, sedan blev det mindre mörkt och nu har det blivit mer mörkt igen. Grått, grått, grått. Tittar man ut genom fönstret så tror man att man är tillbaka på 1800-talet, det finns nämligen inga färger alls ute idag.

Och nu ska jag jobba. Men först ska jag treva mig ner till butiken. Det är inte säkert att jag hittar ens, grått är det ute.








Daniels värld. Och Daniels blogg!

Jag har många favoritbloggare. En av dem är Daniel från Finnbyn. Maken till grabb får man leta efter, synd att han inte är intresserad av sådana som jag! ;) Ibland när jag är på dåligt humör så tänker jag på Daniel. Och Daniels rosa blogg. Han bjuder på sig själv, och han har humor till tusen!!

Dessutom så slänger han in en kommentar hos mig då och då. Då blir jag sådär själaglad! Tänk att han, som jag beundrar så och som dessutom har 638 glada prenumeranter exklusive mig, faktiskt tar sig tid att kika in hos mig! Daniel rockar, gör ett besök du med! Det är han värd!








Tvätt, tvätt, tvätt.

Vika tvätt är nog det tråkigaste som finns. Det tråkigaste i hela världen. Det är därför jag har en spjälsäng som svämmar över av ovikt, väldoftande och nytvättad tvätt. Tippar på att det är typ 15 maskiner eller så...









Idolfredag.

Idolfredag! Ikväll blir det soffhäng, tacos (i soffan, mums!) och Idol. Jag är faktiskt lite besviken på juryn. Idolerna ska idag sjunga två låtar, en låt som det är tänkt att de ska briljera i, och en som är tänkt som en riktig utmaning.

Calles och Toves "svåra" låtar är riktigt svåra. Men låten som är tänkt som en utmaning för Erik är Iron Maidens gamla dänga "Run to the hills". Är det en utmaning för Erik? Nej, han har sjungit flera liknande låtar i tävlingen, och briljerat varenda gång. Det här stinker lite faktiskt, det känns som att juryn försöker styra Erik mot en finalplats.

Oavsett låt tror jag att Erik sitter säkert ikväll, jag tror även att han sitter säkert nästa vecka. Han är, i mina ögon, en given vinnare och har så varit sedan första audition. Det är lite roligt, Erik och Calle har varit mina stora favoriter hela vägen! Jag verkar ha öga (och öra) för sådant här.








Hur tänkte du nu, Kamprad?

Ikea har begått ett stort misstag. För ett par veckor sedan var jag där, och insåg i förtvivlan att handduken Brunkrissla har utgått!! Handduksavdelningen är istället fylld av stenhårda, riviga och enfärgade handdukar för 69:- kronor stycket. Ingen som helst kvalité. Enfärgat i all ära, men när ett så stort varuhus som Ikea enbart kan erbjuda enfärgade handdukar börjar man ju undra? Ikeas handdukssortiment hittas här, bristfälligt som tusan. Brunkrisslas blågröna variant skulle gjort sig så bra i mitt nypimpade badrum.

Hittar inga bilder på handdukarna, men skickar med en länk till Ikeas påslakan i samma serie.

Var ska jag nu köpa handdukar? Tips emottages tacksamt!! Hemtex är för dyrt, Ikea är för hårt och rivigt, Ullared är för WT. ;)









Svininfluensans efterträdare.

Vilken miss. Undrar om det smittar?









Jag är inget miffo!

Jag har hår på stortån. Det är inte många, de är inte grova. Men de finns där. P har under de drygt sex åren jag känt honom talat om hur knäppt det är. Att jag, som är tjej, har hår på stortån! Men ikväll fick jag min revansh. Enligt en högst vetenskaplig undersökning på Effell har faktiskt drygt 75% (av de som röstat hittills) av medlemmarna hår på stortån. In your face, P!! Jag är inget miffo!

Ta en titt på undersökningen här.








Människor, människor.

Att sitta i kassan är så otacksamt. Så grymt jävla otacksamt! Jag får ta skit för hela butikens misstag, trots att jag är typ längst ner i ledet. Så otacksamt. Jag har i eftermiddag haft den otrevligaste kunden i mitt liv. Jag brukar vara rätt bra på att skaka av mig otrevligheter, men blir ju härdad, men inte idag. Offentlig utskällning för något som jag personligen inte har ett skit med att göra? Lovely. Människor borde verkligen tänka sig för hur de uttrycker sig. Verkligen.

När jag var 16, och ovetandes om människors svarta insida, så sa jag alltid att jag ville jobba med människor. Det lät mysigt, gemytligt, trevligt. Det är tur att man kan ändra sig! Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, men en sak är klar, jag ska inte träffa människor. Inte se människor. Och framförallt inte försöka prata och resonera med människor.








Dagens irritationsmoment.

Jag har varit ledig idag, hela dagen! Inget jobb, inget nötande i kassan, inget kaffe i lunchrummet. Tro dock inte att det betyder att jag inte vistas i affärsmiljön! Var ju tvungen att gå och handla (dock inte på jobbet, utan i en annan butik), och kunde inte låta bli att bli irriterad. Irriterad på medelålders människor (eller för den delen äldre, yngre, lastgamla) som använder kundvagnarna med babysits på, trots att de inte har en bebis inom synhåll ens. Jag blir vansinnigt irriterad över sådant! De flesta butiker har bara en eller ett par sådana vagnar, och de är för många bebisföräldrar oumbärliga! Ge fan i de vagnarna, man kan lägga tomaterna och långfranskan i en vanlig vagn.

Och när vi ändå har halkat in på ämnet... Vad sjutton är det för fel på människor som trots att de inte har småbarn envisas med att ställa sig på familjeparkeringarna? Skottpeng skulle det vara på sådana!!








Till tomten.

Jag önskar mig de här. Från Cubus faktiskt, förvånande nog. Har även hört ryktas om att de är fodrade med något mjukt och gosigt. Och så jäkla snygga. Min hemma-outfit (slitna mjukisar med hål i grenen och urtvättat linne) skulle verkligen få ett lyft med dessa ljuvliga skapelser på fossingarna. Jag vill ha!









Häcken full!

Jag är en upptagen kvinna. Jag har satans mycket att göra. Det här kommer nog att ta typ hela dagen.










Svar på kommentar.

Tänkte svara på en kommentar jag fått. Kommentar på inlägget om kanal 5's serie, Ullared. Råkade visst nämna att det i serien ser ut som att Sveriges hela White Trash-elit håller till på Gekås i Ullared, upprörda kommentarer, tackar.

Sveriges White Trash-elit skrev:
"Oj då, tack för den. Jag trodde jag var rätt normal, men så fel jag hade enligt din "normalstämpel". Kan du precisera vad WT är enligt dig?"

Upprört, som sagt. Normalstämpel, har jag nämnt det? Citerar mig själv; "Det är alltså i Ullared som Sveriges White trash-elit håller till?". Tror du att det uttalandet är representativt för Ullareds alla besökare? Eller bara för de som visats i serien? Nu är ju WT ett ganska stort begrepp, och dessutom något som alla verkar ha olika uppfattningar om. Jag tycker att de människor som serien följer är WT, i TV-rutan. Hur de är i verkliga livet har jag ingen större uppfattning om, då jag är väl medveten om att kanal 5 är bra på att vinkla saker.

Läs igen, läs rätt. Och du, att vara anonym är ingen idé. IP-nummer loggas, och eftersom du tidigare kommenterat min blogg under ditt riktiga namn så vet jag precis vem du är. ;)








Morgonchill.

Morgonchill i soffan. Med skinkmacka, mjölk, filt och julkalender (som förövrigt verkar helt värdelös)!









Bättre sent än aldrig.

Jag har precis tänt första ljuset i adventsljusstaken! Bättre sent än aldrig. Löjligt snygg är den också, min adventsljusstake. Vitt fyrkantigt fat, fyra vita blockljus och polkagrisar i mängder. Tror dock att grisarna ligger rätt risigt till. ;)









Nedsjunkna axlar och gråtande barn.

Julkalenderhysteri. Första delen av julkalendern sändes idag, den första december. Precis som förra året, året innan det och även året dessförinnan. Vi får kalendern till oss i början av november, knappt en månad innan programmet börjar sändas. Vi får dessutom ganska många kalendrar.

Idag har det varit kalenderhysteri på jobbet. Mängder av mammor med uppgivna blickar och tårögda barn i hälarna kommer in och frågar med andan i halsen om det finns några kalendrar kvar. De tar alltid slut några dagar innan första delen sänds. Så även i år. Man svarar nekande, och mammornas axlar sjunker ännu längre ned, och barnen blir än mer tårögda.

Det gör ont i hjärtat! Man vet ju hur viktig julkalendern var när man var liten. Hur viktigt det var att ha en egen, att få öppna en lucka varje morgon. Kommer inte dessa föräldrar ihåg det? Varje år, varje, är det ett stort antal föräldrar som kommer på först när första avsnittet sänts att de borde köpt en kalender. Och varje år, varje, är det slut. Ja, som sagt. Det gör ont i hjärtat. Jag ska alltid köpa kalendern till Vilhelm så fort den kommit fram i butikerna, alltid!!