Vilhelm var morgonpigg, och jag var arg som ett bi imorse. Så det fick bli morgonpromenix. Klockan 07.18 traskade jag och Vilhelm ut genom porten, kom tillbaka alldeles nyss! Skavsår fick jag dock, på stortån, lilltån och hälen. Varför tycker inga skor om mig?

Anledningen till ilskan, min sambo är slående lik en strandad säl. Medan jag går upp, hämtar Vilhelm, byter blöja på honom, torkar upp vattnet som Vilhelm vält ut (ur en burk som sälen så lägligt ställt på vardagsrumsgolvet), räddar våra telefoner, räddar lampan, ger Vilhelm frukost så ligger P kvar och trynar. Trots många ilskna frustanden från mig. Lovely morning! Imorgon är det dock min, min, min alldeles egna morgon.