Ensamstående.
Nej, inte jag alltså. Men all cred till de som faktiskt är ensamstående med små barn! Hur fan orkar ni? Jag har varit själv med Vilhelm i ett dygn, ett dygn. Och jag känner mig som en ballong utan luft. Helt platt, tom och orkeslös. Vilhelm är sur, uttråkad, frustrerad. Jag är trött!
Fick sova knappt fyra timmar inatt, klockan 04.10 vaknade Vilhelm. Stod upp i sin säng och tjoade för fulla muggar! När vi någon timme senare gick upp var jag redo att slänga både honom och mig själv från fönstret. Nu, efter två stora muggar kaffe (jag som inte ens dricker kaffe...) och en 400 milligrams Ipren så känns det lite bättre. P kommer hem vid 12, jag räknar ner sekunderna.
Fick sova knappt fyra timmar inatt, klockan 04.10 vaknade Vilhelm. Stod upp i sin säng och tjoade för fulla muggar! När vi någon timme senare gick upp var jag redo att slänga både honom och mig själv från fönstret. Nu, efter två stora muggar kaffe (jag som inte ens dricker kaffe...) och en 400 milligrams Ipren så känns det lite bättre. P kommer hem vid 12, jag räknar ner sekunderna.
Kommentarer
Postat av: Monica
Vilket fint namn din son har!! Nu har jag inte läst alla inlägg men kan förstå av det första inlägget att du kan vara trött... de brukar jag med vara :/
Postat av: Ida
Jag var ensamstående i 4 år.. Och då är man ju van vid att göra allt ensam. Jag undrar hur det är att ha någon vid sin sida! =)
Jag klagade aldrig över att vara ensam, tyckte mer att dom som var två klagade för det mesta.. =) Men det är väl olika från person till person! härlig blogg du har iaf..
Hej svejs
Trackback
