2009 har blivit 2010. Det firar vi med en lite tillbakablick!

I början av 2009 befann jag mig fortfarande på min gamla blogg, Min, bara min, telefonsladd. Töntigaste namnet ever, ursäkta för det. Kan konstatera att även 2009 började med sådan där satans, bitande iskyla. I denna iskylan så bantade jag friskt. Som jag alltid gör under januari månad. Om jag kunde våndas i bikini så tyckte jag att P borde våndas i dessa, för rättvisans skull. I slutet av januari hittade jag det som blev min heltidssysselsättning under 2009. Bloglovin, prestationsångest på högsta nivå. Och ja, som sagt. Bantningen blev som väntat ingen succé.

Sedan blev det februari. Och jag inledde månaden med att gå upp i ottan, och i snöoväder utan dess like fara till Örebro och spana på fyrbeningar. När jag kom hem igen så gav jag mig in i bananlådedjungeln. Flytt! Den tredje på ett år. Tittar på bilderna och konstaterar att jag fortfarande älskar den lägenheten. Älskar. I februari visar jag dessutom de första aggressionerna mot Telia. Tänk om jag visste vad som komma skulle... Den fjortonde februari försvann en amerikansk-svensk pojke, Thor. Efter många om och men kom han hem igen, men det visste vi inte då.

Under mars månad så klagade jag mest. Och klagade lite till. Och lyssnade på dålig musik och klagade. Och sedan gav jag upp, och startade ett nytt liv! På min nya blogg fortsatte jag att klaga. Malena Ernman vann Melodifestivalen, hon var dock inte den största behållningen med jippot. Ekonomisk baksmälla dök upp, och jag övervägde att visa hönan i camen. Struntade i hönan i camen, och lekte lite musbus istället. Och sedan blåste jag och P upp 54 ballonger, innan vi däckade i en liten hög i soffan.

Ballonger till vår lilla 1-åring! Varje gång jag ser gamla bilder av Vilhelm förundras jag över hur lite hår han hade. Bara smått, tunt fjun. Det var en parantes. Jag roades av söta gitarrpojkar och Ikea-besök. Lagom till påsk försökte jag lära mig att koka ägg, det gick sådär. Jag har fortfarande inte lärt mig hur man gör. Hjälp? Vilhelms hår fortsatte att växa, sakta men säkert. Jag fortsatte att följa storyn om Thor, och fick till och med ett par kommentarer av hans pappa. Huh. Efter Andrew Wang så besökte ännu en idiot min blogg. Jag hamnade dessutom mitt i ett avsnitt av Lost. Och jag har fortfarande inte kommit fram till vad som hände...

I maj var jag ganska trött på mitt jobb. Ptja, rätt trött överhuvudtaget. Sedan kom våren, och genast blev stämningen lite bättre! Ljuvliga vår! En liten nystart blev det också, Badhusgatan blev En Mynta. Vilken kick! När bloggen fick en nystart passade vi på med en nystart på ett annat plan också. Flytt! Jag jobbade och jobbade. Också surfade jag på Effell och hittade ett inlägg min sambo skrivit. I slutet av maj upplät vi vårt hem åt ett stort och hårigt (förutom P alltså) monster. Molly Monster.

I juni gjorde jag två saker. Jag tvättade och jag flyttade. Och sedan var det bra med det!

Juli var också en lugn månad. Jag tog sommarlov helt enkelt!

I augusti var jag tillbaka och började skriva blogg igen. Vilhelm gjorde sjöodjur och började på dagis. En kväll blev jag brutalt överfallen. Eller ja, nästan. Jag hittade en ny sysselsättning, perfekt i höstmörkret som komma skulle.

September var en hyfsat händelserik månad, på gott och ont. Jag presenterade vårt nytillskott, Ebba. Yrväder, terrorist, apa, nyårsraket. I ett. Jag insåg att det fanns kondomer med banansmak. Någon recension kan jag dock inte bidra med (så slipper ni fundera på det). Jag började dessutom att plugga! Matte, för fjärde (?) gången. Kan i dagsläget rapportera att det inte blev så mycket av det. Jag började mitt krig mot Telia. En sorgens dag, 8 september. Fina Lina omkom i en bilolycka, alldeles för tidigt. Jag gjorde slag i saken och skaffade en ny mailadress (intresseklubben). Jag gjorde mig en förmögenhet även om jag var satans lat allt som oftast. P kom med kärleksfulla kommentarer. Vilhelm (och Vilhelms hår) fortsatte att växa. Lång och smal, undrar vem han ärvt det av? Och jag åt. Och åt. Och åt. Jag stiftade bekantskap med Teliapappan. Och sedan blev det höst.

1 oktober fyller jag år, och uppvaktning bjöds det på! "Hellre ett gapskratt klockan 05.13 än tio utbrott i skogen!", som en klok människa sa. P flyttade, med blandade känslor. Vilhelm flyttade inte, han var oftast hos mig och oftast glad. Och blöt. Takida spelades flitigt, som alltid! Jag spydde galla över den folkgrupp som irriterar mig mest, amningsfaschisterna. Sedan fick Obama fredspriset, och jag tappade tron på den norska Nobelkommitéen. Resten av oktober var jag sjuk. Jättejättejättesjuk. Förutom den dagen jag blev nominerad till Effells bästa bloggare. Då blev jag med ens lite friskare.

Min lägenhet luktar ibland lite suspekt. Troligen på grund av min son, bananskalet har jag fortfarande inte funnit nämligen. I november jobbade Vilhelm hårt, dagis och bus satte sina spår. Vi pysslade dessutom med lite modellande! Och jag gjorde något superroligt, jag tog upp min största hobby igen. Och sedan jobbade jag.

I december började julkalendern. Julstämningen intog huset också! Mys! Tack vare älskade Effell fick jag det bekräftat, jag är normal. Vilhelm är också normal, men inskolning var nog bra ändå. Bloggens läsarantal ökade. Jag fotade, hellre än bra! Och sedan shoppade jag lite julklappar också. Och ja, bloggen gick fint.