När jag var liten kom tandfén på besök ibland. Typ när jag eller något av mina syskon tappat en tand. Vi la tanden i ett glas vatten, och sedan väntade vi. Och väntade, och väntade. Och sedan fick vi fylla på mer vatten för att det hade dunstat. Och så väntade vi. Och till slut, efter ganska många nätter, hade tandfén varit där och bytt ut tanden mot en guldtia.

Jag var nog inte speciellt gammal när jag förstod att det var mamma och pappa som stod bakom det hela. Däremot funderade jag i många, många år på var alla tänderna tog vägen? En av mina kompisar från förskolan sparade alla sina tappade tänder i en liten ask. Det var rätt makabert. Ett tiotal gulnande små mjölktänder i en smyckesask.

När jag var 15 eller så erkände mamma. Hon hade slängt alla våra tänder i soporna. Då tyckte jag att det också var lite makabert. Nu vet jag att det finns människor som slänger ännu mer makabra saker i soporna. Typ sexleksaker och döda husdjur. Och ibland döda människor.