Sjuk? Nä.
Efter att ha sovit som en gris hela natten väckte han mig med ett "Heeeeeeej!" på högsta decibel. Sjuk? Nä. Sedan hämtade han pepparkaksburken i skafferiet. Sjuk och illamående? Nä. Han klämde i sig två pepparkakor liggandes under täcket. Sedan läste jag på präktiga Effell att barn med magsjuka ska äta blåbärssoppa, vitt bröd och avslagen Coca-cola.
Ser han speciellt sjuk ut? Nä. Han har lekt kurragömma med katterna bakom gardinerna, kört vagn i en jäkla fart och ätit mer pepparkakor. Nu står han, iklädd tröja, blöja och kängor, och rycker i ytterdörren. Han vill ut i snön. Sjuk? Nä.
Jag har förressten ingen blåbärssoppa, inget vitt bröd och ingen avslagen Coca-cola hemma. Vilhelm dricker inte Coca-cola heller. Men hur är det, menar de att om man är ensamstående ska man alltid ha sådant hemma? Ifall ungen blir magsjuk klockan 23 på kvällen? Eller får man gå och handla med en magsjuk unge? Jag kanske kan lämna honom utanför affären, binda fast honom i lyktstolpen.
Med glädje!
Morgonchill.
Hur gör jag nu?
Dagens Vilhelm.
Barn är underbara. Barn är underbara. Barn är underbara. Det tål att upprepas, helt klart. Det finns nämligen stunder då det är lätt att glömma bort, att barn faktiskt är underbara...
Som den stunden när man hittar en helt vit unge i köket, i en driva av vetemjöl. Eller det ögonblicket man fäller upp toalettens lock, och upptäcker att ungen pulat ner sisådär 20 meter toalettpapper i stolen. Eller varför inte när man fiskat upp pappret ur stolen, och inser att det ligger en drypande blöt blöja längst ner?
Ja, som sagt. Ibland är det lätt att glömma.
Oops, det var den snoppen det.
Tisdagsnöje.
Vilhelm tog kvällsdisken idag. Hygglig unge det där! Vilhelm tyckte att det var ohyggligt roligt. Mamman tyckte att det var galet blött.
Sedan fastnade ungen med fingret i slaskskrapan (eller vad det nu heter). Det tyckte mamman var ohyggligt roligt. Vilhelm tyckte att det var galet jobbigt.
Skruvat.
Terrorist i vatten.
Det är inte lätt när man är liten.
Underbart telefonsamtal!
Mamma: Hej Vilhelm!
Vilhelm: Heeeej!
(Det börjar pipa och ha sig, förstår att Vilhelm trycker på knapparna på telefonen.)
Mamma: Trycker du?
Vilhelm: Jaaaa!
Mamma: Är det roligt?
Vilhelm: Ja!
Lilla bebis, var tog du vägen?
Home, sweet home.
Mitt pyjamastroll är hemma igen. Ordningen återställd!
Översvämning?
Nu innan läggdags kom Vilhelm på en ny grej. Om man sätter på kranen i badrummet, och trycker handen mot strålen så sprutar det vatten. Mycket vatten. Överallt. Oj, vad han skrattade! Så totalt lycklig, så jag hade helt enkelt inte hjärta att ta bort honom från kranen. Jag fotade istället. Och sedan fick jag torka, torka och torka.
Tystnad.
Vilhelm är tillbaka!
Min välstädade och polerade lägenhet är ett minne blott, Vilhelm är tillbaka! Korvstroganoff på köksgolvet, vatten i hela badrummet... Men vem bryr sig?
Lurifax.
Trots, trots, trots...
Ojoj, på torsdag får jag gå till jobbet. Det ska bli skönt! Och visst får man känna så?
Ingen mönsterbebis.
Overall-ångest.
Hur kan ett enda litet plagg orsaka så mycket ångest? Har googlat, letat, klämt och känt på overaller i ett par veckors tid nu. Ska de vara färgglada eller diskreta, tunna eller tjocka, vindtäta eller inte, vattentäta eller bara vattenavstötande, med eller utan huva och reflexer, märkes eller inte, ny eller begagnad? Dyr eller billig? Finns det overaller som är billiga? Igår tog jag efter många om och men beslutet. Vilhelm kommer att övervintra i en Didrikson Tucky Baby, skitsnygg och grafitgrå (men den såg svart ut på bilden). Vilken lättnad. Nu ska jag bara ge mig in i världen av vantar, mössor och framförallt kängor. Vinterskoångest, här kommer jag!!
Så stor.
En bild på min stora, fundersamma pojke. Tagen i Blekinge vid vårt sommarhus för knappt en månad sedan.
Inskolningen går fint, är än så länge supernöjd med personalen. De andra barnen är snälla, det är bra stämning, roliga aktiviteter och god mat. Och Vilhelm trivs! När man säger att det är dags att gå till dagis skiner han upp, springer ut i hallen och letar reda på det par skor som han anser passar bäst för dagen. Det blir lite si och så ibland, men vadå, foppatofflor funkar i regn de med!