Lunch.

Vilhelm har ätit lunch i 45 minuter idag. På den tiden lyckades han dricka två glas mjölk, äta ett glas mjölk med gaffel, spilla ut två glas mjölk, äta nästan tre portioner pasta, slänga åtminstone två portioner pasta på golvet samt slå sönder sin mors tallrik.

Jag är fortfarande chockad. Tre portioner pasta, shit. Andra föräldrar blir oroliga när deras barn inte äter. Jag blir orolig när mitt barn äter.








Nästan aprilskämtsbebis.

Vi hade ett födelsedagsbarn här hemma igår. En liten Vilhelm, som inte är så liten längre. Ska varje födelsedag vara så ångestfylld? Jag får ålderskris av att han blir ett år äldre. Min bebis! Var är min bebis? Min nästan aprilskämtsbebis?



Han var galet nöjd iallafall. Inte minsta tillstymmelse till ålderskris. Han vet inte vad som väntar!!








Modelejonet.

Jag hittade en ny blogg häromdagen. I regel läser jag inte modebloggar, det är emot mina principer. Men ibland kan man rucka på principerna. Vilhelm är nämligen den stora stjärnan i den här bloggen, jajamän.

Ta en kik här. Jag lovar, detta är bara början på karriären!!








Vi har ganska roligt.

Vi har en katt som heter Ebba. Vilhelm kan inte säga Ebba, så han kallar henne för "Pappa". Och det är ganska roligt, det leder till en del missförstånd av den roligare sorten.

- Vem är det som har kissat på golvet i hallen?
- Pappa.

- Vem är det som skriker så fort kylskåpet öppnas?
- Pappa.

- Vem är det som leker med bollarna under soffan?
- Pappa.

Ja, ni fattar. Vi har väldigt roligt här hemma. Jag, Vilhelm och Pappa. Förlåt, Ebba.








Hyss, del I.

Idag är det jag som är sjuk, Vilhelm är förvånansvärt frisk. Och det är ju skitkul. Ska jag vara sjuk så kan ju han också vara det tycker jag, så att man får lite lugn och ro!! Men icke. Lagen om alltings jävlighet kallas det tydligen. Troligen är jag en väldigt dålig mamma som önskar att Vilhelm var sjuk också. Jättesjuk kanske är onödigt, men lite lagom mycket feber och slöhet hade ju inte varit fel...

Överenergisk unge, skittrött mamma. Som upplagt för hyss alltså.


Vetemjölsindränkt köksgolv är vansinnigt roligt. Skällde lite på ligisten som kontrade med "Ussammej!!".



Medan jag städade tvättade han fossingarna, på eget initiativ. "Fiiiin!" utbrast han när han fick syn på mig.

Min lilla ligistunge. ♥ Nu, soffläge i väntan på nästa hyss!








Studentbild år 2027.

Vilhelm är en väldresserad unge. Varje gång jag tar fram kameran och hojtar "Pooosa!!" så gör han just det. Posar. Och posar, och posar.

Nedan, Vilhelms studentbild år 2027.









Yes!

Yes! Valpen fattar hur det ska vara!! Jag lyssnade inte alls på Takida hela graviditeten. Och jag lyssnar typ inte alls på dem nu. Och speciellt inte flera timmar om dagen. Det här har han faktiskt kommit på själv. Yes!











Vabbelivabb.

Jag har vabbat idag. Vilhelm hostar, harklar sig och snoret fullkomligt sprutar ur hans näsa. Jag vet inte vem som tycker att det här med VAB är jobbigast, jag eller Vilhelm. Han är nog ganska trött på mig. Och tröttare lär han bli, imorgon är vi lediga. Yay, vad roligt vi ska ha!! Vilka nervsammanbrott vi ska få på varandra!!



Nä, tänkte väl det. Något vettigt har vi inte heller fått gjort. Ja, förutom Vilhelm då. Han har bakat muffins. Kattsandsmuffins.









Bajs.

Vilhelm har bajsat. Bara så att ni vet. Riktigt, riktigt illaluktande bajs handlar det om. Jag ooorkar inte!!








The machoman.

Jag försöker och försöker... Men Vilhelm lyssnar inte. Han är helt jäkla hjärntvättad, bilar, bilar, bilar, lastbilar, bilar. Gah! Hans dockor ratas, hans kaffeservis ratas, hans vagn ratas. Han pratar om bilar hela tiden. Han leker med bilar hela tiden. Han låter som en bil. Hela tiden.



Jag som ville ha en liten ljuslockig gosse i tyllkjol! Vad har jag gjort för fel?!








Vetenskapsman nästa.

Tur att kissarna har plåtmagar. Allihop. Jag säger bara det... Vilhelm står vid diskbänken och mixar, blandar och rör medan han maniskt mumlar "tatt-maaat, tatt-maaat" för sig själv. Han ser rätt galen ut också.









Lite mjölk. Fast överallt.

Nu har det börjat. Mjölkkriget. Först bråkar vi om ifall vi ska duka med glas eller mugg. Sedan bråkar vi om vilket mjölkpaket mjölken ska tas ur. Sedan bråkar vi om vem som ska hälla i mjölk. Sedan bråkar vi om ifall nappen ska vara i eller inte när mjölken dricks. Och så fortsätter det.

Det är mjölk i hela köket. Hur nu ett enda mjölkglas kan sprida sitt innehåll över ett helt rum. I fortsättningen serveras endast kondenserat vatten till maten. Endast.









Vad kommer härnäst?

Valpen har börjat prata! Sjukt roligt. Eller ja. När han kommer med sin trasiga bil och beklagar sig, ser lidande ut och utbrister "Söööönneeejjj" för sjuhundraåttioelfte gången, då är det inte så roligt. Annars är det roligt. Och roligare ska vi ha, jag funderar på vilket ord jag ska lära honom härnäst. Känner till en viss grabb vars första tvåordsmening var "Va fan". Jag vill ha något som bräcker det! Inspirera mig!!


Ja, jag vet att han har korvstroganoff på näsan (och snor under). Ring soc.








Tidig morgon blir en lång dag.

Inte nog med att han inte somnar hos mig. Han vaknar tidigt också. Hos P vaknar han sällan före 08.00. Hos mig vaknar han sällan efter 06.00... Idag på fel sida dessutom. Han kastar saker och dricker mjölk utan att ta ur nappen. Det känns som att det blir en lång dag.









Mammas lilla Nisse.

Insåg just att det varit pinsamt dåligt med bilder den senaste veckan. För att kompensera lite, tre julaftonsbilder på mitt ♥. Imorgon kommer han hit, och är min, min, min resten av veckan! Ljuvligt!!













Vad har jag gjort för fel?

Jag har en ligist till unge. Innerst inne har jag haft det på känn, men idag har jag fått det bevisat. Ligistungen kastade kritorna på golvet. Jag sa till honom. Ligistungen fortsatte att kasta, och jag sa till lite mer bestämt. Då blev han alldeles tårögd, läppen började darra. Och sedan lyfte han handen och gav mig världens örfil! SMACK, rätt på kinden!

Kära läsare, vad har jag gjort för fel? Det är tröjan va? En sådan där sadistisk djävulsdyrkare.









Dagens kreativa lösning.

I det här huset kan skurhinken bli stående, halvfull med skitigt vatten tills det är dags att skura nästa gång. Visserligen skurar vi typ en gång i veckan (åtminstone i hall, kök och badrum). Men ändå. Det är inte superfräscht. Vilhelm ville gärna skura när vi kom hem från dagis/jobb. Det fick han inte. Skurhinken åkte istället upp på bänken, långt från klåfingriga barn.



Frid och fröjd. Argt barn, visserligen. Men inga halkskador och dyngblöta golv... Trodde jag. Mitt barn är ett satans kreativt barn. Ibland för kreativt för sitt eget bästa.

Istället för mopp.

Istället för hink. Urk.

Men ptja, ganska kreativt. Ska jag vara ärlig är jag än en gång ganska imponerad över hans kreativitet och uppfinningsrikedom. Och förressten så är toalettvattnet nog typ lika fräscht som vår skurhink, om inte fräschare...








Sinne för färg och form.

Egentligen kanske jag borde bli arg. Mitt barn har målat på micron. Med grön krita. Som sagt, jag kanske borde bli arg? Men det blir jag inte. Jag sitter istället här och imponeras över hur fantastisk han är, vilket sinne för färg och form han har!









Nej, nä, nix, nope.

Jag har en nej-sägare här hemma. Allting är "nej", "näää" alternativt "NÄÄEJ!!". Och det är alltså inte jag som är nej-sägaren, kanske bör nämnas.

-Ska vi gå ut?
-Neeej!

-Är du hungrig?
-Nä.

-Kläder?
-Nä.

-Vill du bada?
-Nej!

Det är åtminstone inte mitt fel att nej-sägaren är hungrig, skitig och understimulerad.

Jag antar att det är en av de berömda faserna. Hur lång tid varar en fas? Kan det ha gått över tills på söndag kväll?








Tröttmössorna.

När klockan var närmare 23 igår hade Vilhelm fortfarande inte somnat. Han var arg, gnällig och framförallt trött, men vägrade ändock att fälla ner ögonlocken. Jag var i upplösningstillstånd, och fundrade på att omedelbart skriva över vårdnaden på P. Det gjorde jag inte, efter lite mognare övervägande. Dock lovade jag mig själv att Vilhelm skulle tillåtas sova max 15 minuter idag. 15 minuter. Max, om ens det. Nu har han sovit i drygt 1½ timme. Han och Mini, under respektive över filten i soffan.

Det känns som att jag kommer ångra detta beslut bittert ikväll. Bittert.

 

 









Tidigare inlägg