Gott nytt år!
Jag ska inte blogga.
Det är inte heller så att P förbjuder mig att sitta vid datorn. Inte alls, snarare tvärtom. Däremot inleder han varenda jävla mening med "Jag ska tala om en sak för dig. Men bara om du lovar att inte blogga om det.". Jag förstår inte vad han menar.
Alltså. P säger inga dumma/roliga/idiotiska saker. Vilhelm posar som tusan, men jag får inte över bilderna till datorn. Därav mitt bristfälliga bloggande, jag hoppas att jag är ursäktad.
Mina nya strumpor.
Förutom mina nya strumpor. Gick till jobbet imorse. Och blev, på något konstigt jäkla sätt, sjöblöt om fötterna (och därmed också strumporna). Så jag köpte ett par nya strumpor. Vita, lite halvt genomskinliga bomullsstrumpor. Svindyra också, 39 spänn. Så dyra strumpor har jag aldrig köpt. Dock är de både rena och väldoftande, och det är inte helt fy skam!
Det var typ det som har hänt idag. Och lite annat grejs, men det är inte lika spännande.
Mitt år.
Utekväll.
Vi var ute igår. Förferre och vin hos mig, sedan en långsam taxi i snöovädret och sedan Sunnes längsta kö. Det var grymt mycket folk på Selma. Grymt mycket. Efter 45 minuter i kö var jag och Emms de två sista som blev insläppta innan det var fullt. Två sista liksom, fatta vilken tur!! Inte helt likt mig.
Klackarna i taket, mer vin, en jäkla massa folk, griniga vakter (ja, jävlar i min lilla låda), mer folk och mer vin. Och en seg taxi hem. Jag är rätt trött.
Fråga; Jag var väldigt törstig när jag vaknade. Betyder det att jag drack för lite igår?
Julafton 2009.
Hoppas att ni haft en superb julafton allihop!! Julepuss!
Uppesittarkväll, som alla andra år.
Vad har jag gjort för fel?
Kära läsare, vad har jag gjort för fel? Det är tröjan va? En sådan där sadistisk djävulsdyrkare.
Bloggskryt * 2.
Bloggskryt II: Ingen har väl knappast missat att jag hänger en del på Effell. Effell är som Lunarstorm, men istället för hormonstinna fjortisar befolkas det av hormonstinna småbarnsföräldrar, bittra styvföräldrar och ännu bittrare barnlösa (vars största intresse är att klanka ner på oss som har barn). Sedan finns det undantag, guldkorn. Bland annat jag själv och småbarnspappan som lämnade ett gästboksinlägg hos mig igårkväll. Jag citerar; "Råkade klicka in på din blogg och blev helt förstummad.. Snacka om att du lyckas fånga vardagen och sättet du uttrycker det på är häpnadsväckande.". Häpnadsväckande, jag är häpnadsväckande! Tackar och bockar, hoppar och studsar, du gjorde min dag!!
Att det faktiskt finns folk som läser min blogg!! Förutom jag själv alltså, jag läser, garvar och tycker att jag har den roligaste bloggen i världen. Men att det finns andra som läser, det är en härlig känsla!
Tur att vi inte är hemma i jul.
Det är tur att jag inte har så höga krav. Och det är tur att vi inte är hemma imorgon. Dock hade det ju varit trevligt att äta mysig julefrukost, med risgrynsgröt och skinksmörgås. Tända det tredje ljuset i adventsljusstaken och bara mysa. Utan att fötterna klibbar fast i golvet, och utan att få äta gröten med en gaffel i brist på rena skedar.
Dagens kund, del 5.
-Jag vill ha en stake! sa han.
-Ehm, ja? En ljusstake kanske du menar?
-Nej, en stake ska jag ha. Ingen ljusstake.
Vi provade med ljusstakar med ljus, utan ljus, elektriska, icke-elektriska. Men ingen uppfyllde hans krav. "En stake ska jag ha, ingen ljusstake!". Sedan gav vi upp, och fnissade lite istället. Jag hoppas att han hittade sin stake i någon annan butik, för utan stake vill man ju inte vara!
Dagens kreativa lösning.
Frid och fröjd. Argt barn, visserligen. Men inga halkskador och dyngblöta golv... Trodde jag. Mitt barn är ett satans kreativt barn. Ibland för kreativt för sitt eget bästa.
Glammig nyårsfest efterlyses!
Nu behöver jag bara ett par örhängen, ett par skor och någon grej att ha över (tipsa mig, naket i all ära, men det är inte riktigt jag). Också behöver jag förstås en glammig nyårsfest!
Tattuera dig hos Hått Inck.
En liten moj.
Dock lär jag tänka mig för, nu när alla ser vad jag spelar för musik i min ensamhet. Jag menar, så att jag inte råkar dra på Aqua eller Rosenström eller något annat pinsamt. Nej, kvalitetsmusik från och med nu.
Det var värt det.
Och sedan hamnade vi på Selma. Det var folk ute! Aaa maaa gaaad! Folk, i Sunne!! Så ptja. Så kan det gå. Och jag intalar mig att det var värt det. Dagens mantra upprepas gång på gång. Det var värt det, det var värt det, det var värt det, det var värt det, det var värt det.
Sedan gick vi hem. Ända hem till mig. Sunne är allt som oftast väldigt litet. Utom klockan 04 på natten, med 12 minusgrader och strumpbyxor i tunn klänning. Då är Sunne stort. Satans stort.
El krogrunda.
Nominerad till veckans blogg!
Hur som helst, jag är en av fem utvalda bloggar som är nominerade till veckans blogg hos Love. Yay! Gå in och rösta här, så kommer ni med största sannolikhet till himlen. Jag behöver det här! Puss!
Sabla blodtryck.
Har ingen matlust heller. Och utan mat så ligger blodtrycket kvar vid fötterna. Gah, sabla blodtryck.
Och nåde den som skriver att "Det är braaaa med lågt blodtryck, du ska vara GLAD för det!!". Nåde den. Jäklar vilken propp det blir då!
Stackars firrar.
Fy fan. Jag säger bara det.
Sinne för färg och form.
Men inte nu längre?
För det första, vilken meningslös grupp. Helt otroligt, den meningslösa gruppen har dessutom i skrivande stund 35 540 medlemmar. Helt otroligt.
För det andra. Ja, jag erkänner. Jag brukar också kolla på siffran längst ner i glaset. Notera "brukar", jag gör det alltså fortfarande trots att jag sedan fyra år tillbaka räknas som vuxen. Gör inte ni andra det? Om inte, när slutade ni? Och framförallt, varför?
The love of my life.
Mika - Happy Ending
Nej, nä, nix, nope.
-Ska vi gå ut?
-Neeej!
-Är du hungrig?
-Nä.
-Kläder?
-Nä.
-Vill du bada?
-Nej!
Det är åtminstone inte mitt fel att nej-sägaren är hungrig, skitig och understimulerad.
Jag antar att det är en av de berömda faserna. Hur lång tid varar en fas? Kan det ha gått över tills på söndag kväll?
Julgodis, äntligen!
150 gram Vit blockchoklad
75 gram Kokosfett
Rivet skal av en clementin
Smällt choklad och kokosfett över ett vattenbad, blanda i rivet clementinskal och häll upp i formar. Skitenkelt, till och med en sådan som jag fixar det.
Lite lösande.
Tröttmössorna.
När klockan var närmare 23 igår hade Vilhelm fortfarande inte somnat. Han var arg, gnällig och framförallt trött, men vägrade ändock att fälla ner ögonlocken. Jag var i upplösningstillstånd, och fundrade på att omedelbart skriva över vårdnaden på P. Det gjorde jag inte, efter lite mognare övervägande. Dock lovade jag mig själv att Vilhelm skulle tillåtas sova max 15 minuter idag. 15 minuter. Max, om ens det. Nu har han sovit i drygt 1½ timme. Han och Mini, under respektive över filten i soffan.
Det känns som att jag kommer ångra detta beslut bittert ikväll. Bittert.
What to do?
Bloggtips; Pappabloggen.
Jag tycker att jag är en människa ganska fri från fördomar. Jag jobbar på det åtminstone. En snubbe jag dock haft rejäla fördomar mot är Alex Schulman, översittarmåns, besserwisser. Jag tar tillbaka det. Jag tar tillbaka alla onda tankar jag någonsin tänkt om den mannen.
Han är ett geni! Ett geni!! Hans blogg finns här.
Dagens äventyr.
Jag sitter och funderar ut rutten jag ska springa i affären. Ett paket toalettpapper vid ingången, snedda över fruktavdelningen, grabba en Coca-cola på vägen mot mejerikylen, vidare till vällinghyllan och slutligen sno med mig ett paket ischokladformar på vägen mot kassan.
Jag hoppas att det inte är kö. Jag vill inte att Vilhelm ska kräkas på någon dams pälskappa. Det har jag inte råd med.
En liten domare.
Jag får förressten grym julfeeling av domherrar. Glitter, ischoklad och domherrar. Passade på att nätshoppa några julklappar också, man får passa på när julfeelingen väl infinner sig.
Va? Snö? I december?
Åh. Människor!
Sjuk? Nä.
Efter att ha sovit som en gris hela natten väckte han mig med ett "Heeeeeeej!" på högsta decibel. Sjuk? Nä. Sedan hämtade han pepparkaksburken i skafferiet. Sjuk och illamående? Nä. Han klämde i sig två pepparkakor liggandes under täcket. Sedan läste jag på präktiga Effell att barn med magsjuka ska äta blåbärssoppa, vitt bröd och avslagen Coca-cola.
Ser han speciellt sjuk ut? Nä. Han har lekt kurragömma med katterna bakom gardinerna, kört vagn i en jäkla fart och ätit mer pepparkakor. Nu står han, iklädd tröja, blöja och kängor, och rycker i ytterdörren. Han vill ut i snön. Sjuk? Nä.
Jag har förressten ingen blåbärssoppa, inget vitt bröd och ingen avslagen Coca-cola hemma. Vilhelm dricker inte Coca-cola heller. Men hur är det, menar de att om man är ensamstående ska man alltid ha sådant hemma? Ifall ungen blir magsjuk klockan 23 på kvällen? Eller får man gå och handla med en magsjuk unge? Jag kanske kan lämna honom utanför affären, binda fast honom i lyktstolpen.
Ett stycke kaskadspya.
Nu ligger han och sover brevid mig, i min säng. Min säng, som är fylld med handdukar. Jag vet inte riktigt om jag vågar somna, risken att vakna av en spya i ansiktet känns tämligen överhängande... Jag är hypokondriker dessutom. Ligger och känner efter, alldeles för noga, visst mår jag lite illa? Jo, det gör jag nog.
Ringde P också. Han är ganska bra på att spä på mina hypokondriska tankar. "Vilhelm bajsade konstigt idag. Tänk om han har en tumöööör!!?". Tack.
Skit. Godnatt.
Med glädje!
Det bästa med att vara singel.
Och förressten, all cred i världen till Värmlands (och förmodligen Sveriges) trevligaste barnbutik Pricken. Ni är bäst! Och så jäkla serviceminded!
Tävling; Påslakanset.
Jag är med och tävlar i Carolinas julkalender om ett STAR påslakanset (Lundmyr of Sweden) från Barntyger! Var med och tävla du också!
För oss som gillar äventyr.
Bland annat finns en man vid namn Jan-Erik tillgänglig. Han ströp 2003 sin sambo (Marie från Äppelbo i Dalarna, minns ni?) och grävde ner hennes kropp under barnens kaninbur i trädgården. Eller varför inte satsa på Mikael, som 2002 sköt ihjäl sin ex-flickvän med ett jaktgevär. Ett axplock bara, det finns fler.
Ja, vad väntar ni på? Sätt igång, välj och vraka bland Sveriges tuffaste grabbar! Och sidans slogan, den är ju fantastisk, "En fängslande kontaktsida". Fantastiskt.
En liten bomb.
Och en bonusbild på tröttfisarna i soffan;
Ja, jävlar vad suddigt det blev...
Jag är ingen snäll och tyst flicka.
Det blev tyst vid 00.30 igår. Typ. Jag tror att grannarna ångrade sig imorse. Jag var nämligen uppe och söndagsstädade klockan 09... Moahahaha. Sådan är jag!
Nu ni!
Besöksrekord, och det med råge. Jag undrar vad jag skrev för otrevligt och provocerande på Effell igår? Det kan ha varit något om mediakåta fjortisar, eller möjligen det där om trista prettomorsor?
Till mina grannar.
Jag vet att ni har roligt. Det hörs rätt väl. Glädje, vicka på höfterna och stampa i golvet. Musik. Hög musik. Jag hoppas verkligen att ni har jätteroligt. Jätteroligt. Jag hoppas att ni är lyckliga, att ni kommer att få en underbar kväll, att drinkarna smakar bra och att stämningen är hög. Unna er det!
Men (det finns alltid ett men), nu är klockjäveln en halvtimme över 22. Och nu ska det vara tyst i huset. TYST!!
/Gnällkärringen där nere
Dagens kund, del 4.
Jag älskar mitt jobb.
Erik! Och Eriks pinsamma flickvän.
Dock fick den fina stämningen (och även glädjetårarna) ett abrubt slut när Eriks flickvän (?) entrade scenen. Maken till pinsam brud har jag aldrig skådat! En kram hade varit okej, men hon stod och hängde på honom mer eller mindre hela låten. Sedan började hon dansa lite chict också. Då tog jag fram skämskudden.
Oh my.
Shit.
Något annat som precis slog mig är, vad sjutton ska jag blogga om när Idol är slut? Över? Finito?
Eufori!
Det närmar sig.
Idag är det dagen med stort D. Det är Idolfinal. Ikväll. Calle eller Erik, Erik eller Calle? Erik hoppas jag. Calle tror jag. Eller ja, jag tror att jag tror att Calle vinner. Men jag vet inte.
Jag är nervös faktiskt. Jättenervös. Så nu ska jag sitta på mina händer ända till klockan 20. Huh.
Hyacintbilder.
Det blev pannkaka av alltihop.
En intressant sak på sidan är att man kan se hur många gånger en viss person besökt en. Avslöjande som tusan. Han som besökt mig flest gånger heter MickeP, och är 45 år gammal... Känns bra, speciellt när han besöker mig två gånger om dagen utan att lämna något annat spår efter sig än en anteckning i besöksloggen. Inte för att jag vill att han ska maila eller så, han är typ jämnårig med mina päron, men lite creepy känns det.
P ringde förressten för en liten stund sedan. Han kamouflerade sitt ärende väl, men jag kom på honom. Han ville tala om att han också reggat sig på pannkakan, och att pannkakans matchningsfunktion talade för oss. Hahahaha. Jag vet inte vem som har det mest patetiska livet av oss, jag eller P? Eller möjligen MickeP.
Gissa bajset!
Ja, jag skojar. Idag gjorde jag med andra ord precis som vanligt, halvfabrikat och lite vatten i en gryta. Två minuter på spisen, klart!!
Spaghetti Bolognese, från Findus, stod på menyn. Läser jag på innehållsförteckningen ska det innehålla köttfärs. Det gjorde inte min påse. Den innehöll kaninpellets, eller möjligen bajs.
Det var gott iallafall. Gott bajs.
Investeringar för framtiden.
Och varför börja smått? Stallets största häst, mammas lilla älsklingsponny. Tamir, med manken 170 centimeter över marken. Ponnyn tyckte att barnvagnen var en lattjo pryl, och för att inte tala om Vilhelm. Han var också intressant, och lattjo. Vilhelm var dock lagom imponerad... Men ja, han klappade och han var inte rädd. Det känns som ett bra första steg i operation hjärntvätt.
Så maktlös.
Det finns mycket som kan få en förälder att känna sig maktlös. Det har jag fått erfara flertalet gånger under mitt drygt 20 månader långa föräldraskap.
Dock finns det ingenting som får mig att känna mig så maktlös som att höra Vilhelm spola i toaletten. Kika in i badrummet och mötas av världens mest finurliga flin. Och genast kommer tanken, Vad sjutton spolade han ner?
Nycklar - check.
Mobil - check.
Bankomatkort - check.
Jag lär få fundera...
Värmlänning, of course.
Läs här.
Nu ska jag sova. Och drömma om vad jag skulle gjort om jag haft 58 000 till övers. Jag hade inte köpt porr iallafall.
Det är grått. Och färglöst.
Och nu ska jag jobba. Men först ska jag treva mig ner till butiken. Det är inte säkert att jag hittar ens, så grått är det ute.
Daniels värld. Och Daniels blogg!
Dessutom så slänger han in en kommentar hos mig då och då. Då blir jag sådär själaglad! Tänk att han, som jag beundrar så och som dessutom har 638 glada prenumeranter exklusive mig, faktiskt tar sig tid att kika in hos mig! Daniel rockar, gör ett besök du med! Det är han värd!
Tvätt, tvätt, tvätt.
Idolfredag.
Calles och Toves "svåra" låtar är riktigt svåra. Men låten som är tänkt som en utmaning för Erik är Iron Maidens gamla dänga "Run to the hills". Är det en utmaning för Erik? Nej, han har sjungit flera liknande låtar i tävlingen, och briljerat varenda gång. Det här stinker lite faktiskt, det känns som att juryn försöker styra Erik mot en finalplats.
Oavsett låt tror jag att Erik sitter säkert ikväll, jag tror även att han sitter säkert nästa vecka. Han är, i mina ögon, en given vinnare och har så varit sedan första audition. Det är lite roligt, Erik och Calle har varit mina stora favoriter hela vägen! Jag verkar ha öga (och öra) för sådant här.
Hur tänkte du nu, Kamprad?
Ikea har begått ett stort misstag. För ett par veckor sedan var jag där, och insåg i förtvivlan att handduken Brunkrissla har utgått!! Handduksavdelningen är istället fylld av stenhårda, riviga och enfärgade handdukar för 69:- kronor stycket. Ingen som helst kvalité. Enfärgat i all ära, men när ett så stort varuhus som Ikea enbart kan erbjuda enfärgade handdukar börjar man ju undra? Ikeas handdukssortiment hittas här, bristfälligt som tusan. Brunkrisslas blågröna variant skulle gjort sig så bra i mitt nypimpade badrum.
Hittar inga bilder på handdukarna, men skickar med en länk till Ikeas påslakan i samma serie.
Var ska jag nu köpa handdukar? Tips emottages tacksamt!! Hemtex är för dyrt, Ikea är för hårt och rivigt, Ullared är för WT. ;)
Svininfluensans efterträdare.
Vilken miss. Undrar om det smittar?
Jag är inget miffo!
Ta en titt på undersökningen här.
Människor, människor.
När jag var 16, och ovetandes om människors svarta insida, så sa jag alltid att jag ville jobba med människor. Det lät mysigt, gemytligt, trevligt. Det är tur att man kan ändra sig! Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, men en sak är klar, jag ska inte träffa människor. Inte se människor. Och framförallt inte försöka prata och resonera med människor.
Dagens irritationsmoment.
Och när vi ändå har halkat in på ämnet... Vad sjutton är det för fel på människor som trots att de inte har småbarn envisas med att ställa sig på familjeparkeringarna? Skottpeng skulle det vara på sådana!!
Till tomten.
Häcken full!
Svar på kommentar.
Sveriges White Trash-elit skrev:
"Oj då, tack för den. Jag trodde jag var rätt normal, men så fel jag hade enligt din "normalstämpel". Kan du precisera vad WT är enligt dig?"
Upprört, som sagt. Normalstämpel, har jag nämnt det? Citerar mig själv; "Det är alltså i Ullared som Sveriges White trash-elit håller till?". Tror du att det uttalandet är representativt för Ullareds alla besökare? Eller bara för de som visats i serien? Nu är ju WT ett ganska stort begrepp, och dessutom något som alla verkar ha olika uppfattningar om. Jag tycker att de människor som serien följer är WT, i TV-rutan. Hur de är i verkliga livet har jag ingen större uppfattning om, då jag är väl medveten om att kanal 5 är bra på att vinkla saker.
Läs igen, läs rätt. Och du, att vara anonym är ingen idé. IP-nummer loggas, och eftersom du tidigare kommenterat min blogg under ditt riktiga namn så vet jag precis vem du är. ;)
Morgonchill.
Bättre sent än aldrig.
Jag har precis tänt första ljuset i adventsljusstaken! Bättre sent än aldrig. Löjligt snygg är den också, min adventsljusstake. Vitt fyrkantigt fat, fyra vita blockljus och polkagrisar i mängder. Tror dock att grisarna ligger rätt risigt till. ;)
Nedsjunkna axlar och gråtande barn.
Idag har det varit kalenderhysteri på jobbet. Mängder av mammor med uppgivna blickar och tårögda barn i hälarna kommer in och frågar med andan i halsen om det finns några kalendrar kvar. De tar alltid slut några dagar innan första delen sänds. Så även i år. Man svarar nekande, och mammornas axlar sjunker ännu längre ned, och barnen blir än mer tårögda.
Det gör ont i hjärtat! Man vet ju hur viktig julkalendern var när man var liten. Hur viktigt det var att ha en egen, att få öppna en lucka varje morgon. Kommer inte dessa föräldrar ihåg det? Varje år, varje, är det ett stort antal föräldrar som kommer på först när första avsnittet sänts att de borde köpt en kalender. Och varje år, varje, är det slut. Ja, som sagt. Det gör ont i hjärtat. Jag ska alltid köpa kalendern till Vilhelm så fort den kommit fram i butikerna, alltid!!