Tror ni att det är enkelt att julstäda med en liten apa i släptåg? Det är det inte, kan jag lova. Inte det minsta. Han springer före och skitar ner, jag springer efter och hinner precis städa upp det han ställer till med. Det går liksom aldrig framåt, kaoset blir dock inte värre. Vilket väl får ses som en bedrift i sig.

Det är tur att jag inte har så höga krav. Och det är tur att vi inte är hemma imorgon. Dock hade det ju varit trevligt att äta mysig julefrukost, med risgrynsgröt och skinksmörgås. Tända det tredje ljuset i adventsljusstaken och bara mysa. Utan att fötterna klibbar fast i golvet, och utan att få äta gröten med en gaffel i brist på rena skedar.