Hur gör jag nu?
Jag sitter här och skäms.
-Nämn 70 sätt att tillfredställa en kvinna!
-69an och en tripp till Ullared...
Hohohohohohohoho.
För övrigt, jag undrar om Gekås ledning är nöjd med programmet? Försäljningen lär ju knappast gå upp av det här?
Och en sak till. Hur tänker man om man döper sina tvillingsöner till Tommy och Benny?
Första advent.
Glöggmys och pepparkakor med mögelost på. Och julstjärnor, vita sådana. Tack vare avsaknaden av a man, så får jag välja färg själv. Vitt, givetvis.
Dagens Vilhelm.
Barn är underbara. Barn är underbara. Barn är underbara. Det tål att upprepas, helt klart. Det finns nämligen stunder då det är lätt att glömma bort, att barn faktiskt är underbara...
Som den stunden när man hittar en helt vit unge i köket, i en driva av vetemjöl. Eller det ögonblicket man fäller upp toalettens lock, och upptäcker att ungen pulat ner sisådär 20 meter toalettpapper i stolen. Eller varför inte när man fiskat upp pappret ur stolen, och inser att det ligger en drypande blöt blöja längst ner?
Ja, som sagt. Ibland är det lätt att glömma.
Lördagsnöje, oh ja!
Vilhelm mixar drinkar i badkaret, guds gåva till mig! Hur skulle jag orka kvällarna utan badkaret?
Före. Ljusblått, babyblått, blä.
Redskapen, fönsterskrapa från Ikea (9 kronor, fynd!) och kakeldekor från Lagerhouse (49 kronor för 10 stycken).
Erik G håller oss sällskap. Mums!
Och efter. Blev superbra, och enkelt var det också! Jag gillart!!
Dagens kund, del 3.
Efter några minuter kom han till mig och skulle betala. Han var sista kunden i kön, och jag stängde kassan. Herrn glodde barskt på mig, och sedan sa han åt mig att sitta kvar. "Jag ska kolla kvittot först. Det stämmer aldrig här.". "Ojdå, det var ju inte bra!", tyckte jag. Uppenbarligen stämde det iallafall, och han klampade iväg. "Jaha, det stämde eller?" kunde jag inte låta bli att fråga. "Ja, men det var nog första gången!! Det gör aldrig det i den här affären!!" gormade herrn. I sådana lägen vill man bara upplysa om att Coop ligger på andra sidan parkeringen.
Jag älskar mitt jobb.
Egokick - katchiiiing!
Kan dock även tillägga att hunken var lite äldre än mig. Sisådär 60 år äldre. Och halvblind. Inte för att jag är speciellt kräsen, men pojkvänsmaterial? Nä.
Oops, det var den snoppen det.
Att förlita sig på andra.
Hittade en artikel i Aftonbladet idag. En artikel som jag kände att jag var tvungen att ordbajsa lite omkring. Iris, 80 år, bor utanför Tärnaby. Hon har en mil till bushållplatsen, och har därför ansökt om färdtjänst för att kunna åka in till byn och handla. En 80-åring fixar inte att gå en mil enkel väg till bushållplatsen, det är jag på det klara med.
Men, är man 80 år och ensamstående så kanske man får göra något annat? Bo någon annanstans? Jag kan förstå att det känns trist att inse att det inte fungerar, men livet förändras. För alla. Man kan inte alltid förlita sig på samhället. Färdtjänst är en tjänst för de som verkligen behöver det, inte för de som envisas med att bo mitt i skogen fast de inte klarar av det.
Jag har inget körkort, och kör således inte bil. Jag drömmer om att bo på landet (du vet, hästar, hundar, gräs och skog). Men, jag kommer givetvis inte att flytta utanför tätorten så länge jag inte har körkort. Jag skulle visserligen kunna förlita mig på att vänner och familj ställer upp och kör när det behövs, men det gör jag inte.
Iris, det finns lägenheter i tätorten som passar utmärkt för äldre! Att fortsätta bo i skogen, med sju kilometer (!) till närmsta granne kanske inte är helt optimalt när man passerat 80.
Träningsvärk nästa!
Förra veckans träningsvärk har knappt försvunnit. Senast igår höll jag på att skrika rakt ut när jag satte mig på en för hård stol. Men ändå ska jag upp i sadeln idag igen. Jag vet inte riktigt vad det tyder på, men jag tror inte att det är intelligens iallafall.
Toalettpappersfunderingar.
Nu har jag, tro det eller ej, blivit en sådan där. Miljöförstörare, White trash... Jag har köpt mönstrat toalettpapper. Lambi, med rosa hjärtan på. Extrapris, jag skyller på extrapriset. Jag kan dock tala om att jag med stor spänning ser fram emot att prova. Är det bekvämare? Mjukare? Luktar godare? Känns det mer glamouröst att torka sig med hjärtmönstrat papper? Recension kommer.
Rapport från ett saffranshelvete.
Jag måste be om ursäkt. Om ursäkt för att mitt bloggande är ganska sällsynt. Jag jobbar. Och jobbar, och jobbar. Jobbet går till största delen ut på att informera kunderna om att ICAs saffran kostar 32,90:- och Santa Marias saffran kostar 36,90:-.
Ja, för ett halvt gram.
Ja, det är bara ett halvt gram i.
Ja, det är dyrt.
Ja, det är hutlöst dyrt.
Ja, skörden har varit dålig.
Ja, vi får äta lussekatterna med andakt.
Ja, men prishöjningen är inte mitt fel.
Ja, det kostar lika mycket på Coop.
Nej, det kostar inte lika mycket på apoteket. Det kostar mer.
Ja, det är dyrare än guld.
Ja, som sagt, det är hutlöst dyrt.
Och JA, vi får äta lussekatterna med andakt.
Baka inga förbannade lussekatter då!! Jorden går inte under utan saffransbröd, det blir jul iallafall!!
Bara en fjortis!
Lady GaGa - Bad Romance
Dagens kund, del 2.
Idag hände det igen. En medelålders dam kom fram till kassan och började plocka upp sina varor. När hon lyfte upp kartongen med havregryn (ja, havregryn finns både i kartong och i påse) upptäckte hon att den läckte. Hon sa till mig att hon skulle gå och hämta en ny förpackning, och sedan greppade hon den trasiga kartongen och började gå iväg. "Jag kan ta den här!" hojtade jag. "Men varför då? Jag ska ändå tillbaka till hyllan och hämta en ny.". Eh, ja. Vad säger man? "Jo, men andra kunder kanske inte heller vill ha läckande kartonger med havregryn?".
Ja, som sagt. Mycket lustigt fenomen, som jag faktiskt inte kan förstå.
Pics!
Idag mår jag oförskämt bra måste jag säga. Som en prinsessa!
Vår vackra värdinna.
Lite löst ICA-folk hade vi också.
Vätskekontroll.
Och en hund. Som heter Buster.
Klackarna i taket!
Kylskåpsodling.
Nu är det lördag igen!
Kan även upplysa om att jag inte varit ute sedan juldagen 2008, knappt 11 månader sedan. Det både syns och känns vill jag lova! Lär ägna resten av dagen åt allmän tillfixning, av både lägenhet och mig själv. Trimning, klippning, plattning, sugning (insugning av mage alltså, duh!) and so on.
Vad hittar ni på ikväll?
Lycka är...
Tankar om tiden.
Och plötsligt hade jag någon som tog så grymt mycket tid. Men, det löste sig smidigt det också! Även om vi hade en Vilhelm så hann vi fortfarande diska, kramas och kolla mailen. Vi anpassade oss, helt enkelt, även om vardagen bestod av stress, stress, stress.
Sedan flyttade P. Och jag blev ensam med Vilhelm. Och tro det eller ej, även det anpassade jag mig till. Jag är ofta ensam med Vilhelm. Och det funkar. F u n k a r, till och med ganska bra. Jag hinner fortfarande blogga, måla naglarna, dammsuga och torka mig där bak!
Människan är anpassningsbar, som tusan. En sak jag dock inte kan förstå är hur jag kunde ha det stressigt, och tycka att tiden var knapp, när jag var barnlös? Vad gjorde jag av tiden egentligen? Vad hann jag då som jag inte hinner nu?
Smärta.
Nytänkande.
Hej,
Med detta brev skickar jag Dig
en inbjudan till Rikets sal,
Sjögatan 3.
Som ett Jehovas vittne vill jag
uppmuntra andra att undersöka
det som står i Bibeln.
Bland mycket annat lovar
Guds ord en framtid utan
sorg, smärta och död.
(Uppenbarelseboken 21:3,4)
Varmt välkommen
Med vänlig hälsning
Sissi. G
Var är mina magmuskler?
Sedan är jag lite förbryllad också. Vad jag minns "från förr i tiden", så var det alltid magmusklerna som tog mest stryk av ridningen. Skratta och hosta brukade det liksom inte vara tal om att göra efter ett ridpass. Nu känner jag absolut ingenting i magen, utan träningsvärken sitter mestadels i låren, häcken och armarna. Men som sagt, ingenting i magen. Vad beror det på? Har mina magmuskler försvunnit, på riktigt? Eller satt jag helt tokigt igår, trots att det kändes hyfsat? Teorier tack!
Muffinsbak.
Vispa två ägg och två deciliter socker tills det blir vitt. Rör i en deciliter mjölk och tre fjärdedels deciliter flytande margarin. Rör ihop tre deciliter vetemjöl, två teskedar bakpulver och två-tre matskedar kakao i en egen skål. Vänd ner mjölblandningen i smeten och rör om försiktigt. Hacka 200 gram Marabou mintkrokant och rör ner i smeten. Placera 10 muffinsformar (jag använder ICAs egna, överlägsna) på en plåt, och lägg 3-4 frysta hallon i varje. Klicka över lagom mycket smet och grädda i 200 grader, 10-12 minuter. Lovely!!
Vår eftermiddag. Och vårt nya monster.
Dagens vaccinering gick fantastiskt bra! Träffade en kollega och hans två bedårande barn i väntrummet, i väntrummet som vi fick tillbringa hela fem minuter i. Fem minuter, överkomligt som tusan!! Har hört ryktas om att man på andra vårdcentraler fått köa i timmar för att få den omtalade sprutan. Bra jobbat Sunne!! Känns skönt att ha det avklarat, nu ska vi bara vänta på biverkningarna. Spännande.
Har också insett att vår lägenhet intagits av en ny individ, El Vantmonster. Efter Vilhelms vaccination knallade vi ner till Sunne och shoppade. Tre par vantar, till Vilhelm. Par nummer sex, sju och åtta. Allvarligt, vilken unge förbrukar åtta par vantar på en dryg månad? Jag blir ruinerad, helt klart. Eller så börjar jag sätta på Vilhelm udda vantar, sådana finns det nämligen gott om här hemma.
Tillbaka i sadeln.
Hemkommen, helt intakt. Och vad roligt det var! Faktiskt! Klart värt det. Kändes nästan som förr, visst märks det att styrkan och konditionen inte längre är vad den borde vara (jag har inte rört mig på typ tre år, skojar inte). Men ja, det är som många säger precis som att cykla. Mycket sitter i ryggmärgen, helt klart. Nästa onsdag kör vi igen, om jag är ledig och på benen. Det känns nämligen som att mina chanser för att överhuvudtaget ta mig ur sänger imorgon är mikroskopiska...
Fick välja häst själv, Tamir är en av godingarna som fanns där redan på min tid. 17-årig fullblodskorsning (e. Tammer Fors XX), en stor sådan. Ett säkert kort, han är alltid trevlig att rida men lite mer motor skulle inte skada. Men man kan inte få allt!
Yep, bilderna är under all kritik. Mörkt stall, närgången häst och skit på linsen.
Mitt livs sista blogginlägg?
Detta kanske är mitt livs sista blogginlägg?
Tisdagsnöje.
Vilhelm tog kvällsdisken idag. Hygglig unge det där! Vilhelm tyckte att det var ohyggligt roligt. Mamman tyckte att det var galet blött.
Sedan fastnade ungen med fingret i slaskskrapan (eller vad det nu heter). Det tyckte mamman var ohyggligt roligt. Vilhelm tyckte att det var galet jobbigt.
Mellanmjölkens land.
Aladdin byter i samband med sitt 70-årsjubileum ut en pralin i asken. Gräddnougat och Trillingnöt ligger i topp. Det är det jag alltid sagt, svenskar är både slätstrukna och tråkiga.
Rösta på din favorit här.
Dagens kund.
Dagens kund, kanske borde det bli en ny kategori? Imorse, äldre man lägger upp två påsar Vicks halstabletter på bandet. Han verkar inte riktigt kry, feberglansiga ögon och harklar och snörvlar. "Det blir 23 kronor." säger jag. Han tittar gravallvarligt på mig och säger; "Du, de här hjälper mot sådan där svininfluensa va?"
Det var imorse, vid 11-tiden. Sedan dess har jag hållt andan och mina händer har badat i sprit.
Ssssssnake.
En dam som var inne nu ikväll hade missat hon också. Missat humöret, helt klart. När jag upplyste henne om att den efterfrågade Gourmet Creme Fraichen inte fanns längre spände hon ögonen i mig, och väste som en huggorm. "Jag tycker det är väldigt tråkigt när sådant här händer!!", väste hon fram innan hon slingrade ut ur butiken.
Jag älskar mitt jobb.
Ny länk i listan.
Min länklista till vänster fylls sakta, men säkert, på. Skandal att jag inte länkat till Cathy tidigare. Hennes blogg har jag följt i, som hon själv uttryckte det, typ 200 år. Och hon driver en väldigt bra blogg dessutom! Bra, personliga och välskrivna inlägg med lite lagom klös i. Ska jag vara helt ärlig var jag nästan lite rädd för henne i början när hon kom med sina mothugg och skarpa kommentarer. Hon inger respekt, den kvinnan!
Gör ett besök du också, det är hon värd!
Dagens Familjeliv.se.
It's sunday.
Hejdå, nu?
Dock finns det två kategorier av kunder som är läskigare än andra. Dels de som har solglasögon inomhus, när det till och med är mörkt ute. Vad döljer de? Och dels sådana som handlar massor, betalar och säger hejdå när de fortfarande står framför mig för att sedan stå längst ner vid kassabandet och packa i sina kassar i en halv evighet. Det gör mig riktigt illa till mods.
Jag drunknar.
Det blir faktiskt en hel del broschyrer, rätt onödigt kan tyckas. En ask innehåller åtta tamponger, säg att genomsnittskvinnan förbrukar fyra askar vid varje menstruation. Genomsnittskvinnan (vi kan kalla henne Eva) har mens 14 gånger per år. Det resulterar alltså i 56 broschyrer på bara ett år! Eva får mens när hon är 13 år, och har det varje månad (förutom 24 månader, då hon får barn) tills hon fyller 50. Hon har alltså mens varje månad i 35 år. 56 broschyrer per år, i 35 år. Det blir helt otroliga 1960 broschyrer!! Hur många träd är det? Och framförallt, hur många broschyrer förblir olästa? Och hur stor är risken, egentligen, att Eva dör i TSS?
Nej, onödigt som sagt. Och nej, jag har absolut ingenting vettigt att skriva idag.
Tack! ♥
"Hej!
Vill bara säga att jag gillar verkligen din blogg. Du skriver ironiskt, härligt och från hjärtat och bjuder verkligen på dig själv! Dessutom var det helt fantastiska modellbilder..."
Bittert fredagsmys.
Frågan är, Eddie eller Mariette? Latinolover-slaktar-en-av-Sveriges-bästa-låtar-ever, eller Hej-jag-är-ingen-idol-men-gillar-att-vara-vänsterextremist-i-tv?
Tillägg; Men vad fan? Skämtar de eller?! Orka se Uffe Ekberg i tv? En mer passé människa får man väl leta efter. My gosh.
Telia del V.
Följetongen fortsätter... Senaste inlägget, och även länkar till tidigare inlägg finns längre ner på den här sidan.
Tjejen från Telia ringde aldrig upp. Jag vet inte om jag kanske gav henne fel nummer, eller om de har som policy att inte hålla utlovade saker? Idag tog jag istället tjuren vid hornen och ringde upp Telias fakturaavdelning, återigen. Fick prata med en dam vars namn jag inte kommer ihåg. Även hon, som alla andra på Telia, beklagade sig och tyckte att det som hänt var tråkigt.
Förklarade återigen problemen, jag har gjort det ett par gånger nu. Hon plockade bort feldebiteringen av bredbandet, tack! Numera är räkningen på 3251 kronor, känns något lättare. Något. Hon gick också med på att låta mig dela upp betalningen på tre månader, vilket betyder att jag får leva fattigt till och med januari. Tänkte först be henne om att dela upp den på tolv månader, men jag vågade inte ens fråga. Antar att det skulle vara helt lönlöst.
Jag var osäker på hur lång bindningstid jag hade kvar, eller om jag hade bindningstid kvar överhuvudtaget. Jag hade, som den slarver jag är, tappat bort pappren där avtal och bindningstider fanns beskrivet. Istället ringde jag kundtjänst, för att ta reda på saken. Jag fick ett svar, som jag litade på, vilket jag uppenbarligen inte borde ha gjort.
Inger Finnstam jobbar på Telias kundrelationer, och var den handläggare som fick äran att sätta sig in i mitt fall. De enda kommentarer jag fått av henne kring just det här är att det är beklagligt, samt att jag som kund har ett ansvar att hålla reda på bindningstid. Det kan jag hålla med om, men vad gör man om man mot alla odds tappar bort pappret och därmed inte vet hur lång bindningstiden är?
Vad borde jag ha gjort för att slippa hamna i den här knipan? Det skulle jag gärna vilja veta, några svar på det har jag dock inte hittat.
Jag kan gå så långt att jag tar på mig en del av skulden. Jag har uppenbarligen gjort tre stora misstag. Det första var att inte hålla reda på hur många månader och år jag bundit upp mig till Telias digitaltv. Det andra var att lita på kundtjänst. Vad ni än gör, lita aldrig på Telias kundtjänst. Det tredje misstaget, det största, var att överhuvudtaget teckna ett abbonnemang med Telia.
Telias misstag vill jag inte ens räkna, de är garanterat fler än tre. Lägg på en nolla efter trean, så hamnar antalet hyfsat rätt.
Lyxfrulle för två.
Det här med plastglas förressten. Är inte det ett väldigt dumt ord? Det andas verkligen dubbelmoral. Glas som är gjorda av glas heter kort och gott glas. Borde inte glas som är gjorda av plast bara heta just plast då? Ja, jag ändrar. Vilhelm dricker mjölk ur plast till frukost.
Sådan herre, sådan hund.
Mer vaccin.
Idag har beslutet tagits! Beslutet jag väntat på, äntligen! Åldersgränsen för vaccinet mot den nya influensan, Svininfluensan, har ändrats till 6 månader. Vilket innebär att Vilhelm får, kommer och ska vaccineras. På tisdag eller onsdag blir det förhoppningsvis av, såvida det finns vaccin tillgängligt.
Vet att många bebis/småbarnsföräldrar läser min blogg, av ren nyfikenhet, hur kommer ni att göra? Vaccinera eller inte?
Välj dina älskare väl.
Tillägg; Konstaterade just att "medelande" är felstavat. Stolpskott deluxe.
Det fantastiska utbudet.
Uppskattning.
O'boy!!
Dagens lunch; Korvstroganoff från igår. Och O'boy. Bra kombination, mycket bra.
Telia del IV.
Tack Telia.
Telia del II.
Telia del III.
Sedan sist har jag haft lite mailkontakt med en dam som blivit tilldelad mitt ärende. Något större har jag inte fått ut av det. Jag påtalade i slutet av september att jag fortfarande inte fått kopior på alla papper och avtal skickade till mig, något jag blev lovad i början av september. Det jag fått av I, damen jag mailat med, är en kopia på det muntliga avtalet samt en inscannad kopia på avtalet jag skrev på i samband med att jag tecknade abbonnemanget i augusti 2007.
I fredags mailade jag återigen I, för att höra hur det går med pappren som skulle skickas till mig. Fick ett kort svar igår, där hon hänvisade till kopian jag fått skickad över mail. Mailade tillbaka, och talade återigen om att jag blivit lovad papperskopior i brevlådan. Bifogade även min adress, igen. Det mailet är ännu inte besvarat.
Häromdagen, närmare bestämt i fredags (6 november), dök sluträkningen på digitaltv'n upp. 3771 sköna kronor. Kikade i helgen lite närmare på fakturan, och ser att de debiterat mig 520 kronor och 4 öre för bredband. Bredband vars uppsägningstid gick ut i slutet av oktober.
Som jag tidigare skrivit sa jag upp bredbandet i mitten/slutet av juli. Telia har tre månaders uppsägningstid på bredband, alltså skulle jag betala för bredbandet till och med oktober 2009. När jag hade kontakt med Telias kundservice den 7 september uppdagades det att min uppsägning missats, och ingen registrering av uppsägning hade skett. Killen på kundservice lovade då att lägga in uppsägningen från mitten av juli, då jag som sagt sade upp mitt abbonnemang första gången.
Detta har inte skett, utan även det har missats med följden att jag blivit debiterad uppsägningsavgift till och med den 7 december 2009. Vi är inte mer än människor, och det är inte heller telefonisterna på Telias kundservice. Sådant här kan missas, en gång. Två gånger inom loppet av två månader är dock helt oacceptabelt.
Det har varit många mail, och många samtal mellan mig och Telia. Jag har haft kontakt med både informationschef, I som jobbar på Telias kundrelationer samt ett antal människor på Telias kundservice. Många, inte alla, har visat medkänsla för det inträffade. Dock har jag inte fått någon riktig ursäkt, och det har inte heller varit tal om minsta kompensation för att de strulat till det. Var är servicekänslan?
För ett par timmar sedan tog jag mig i kragen och ringde upp Telias fakturaavdelning, angående den felaktiga debiteringen av bredbandet. Fick prata med en jättetrevlig tjej, som utbrast att det var "en väldigt hög räkning jag fått!!". Jo, tack. Hon skulle kika närmare på det, och försöka hitta en lösning för att sedan höra av sig till mig. Jag hoppas, av hela mitt hjärta, att detta löser sig på ett smidigt sätt nu.
Helfigursspegel nästa.
Hur som helst, jag var ju tvungen att se hur de satt! Något som är totalt omöjligt i min minimala badrumsskåpsspegel. Dock är det ju kolsvart ute, vilket gör att man kan spegla sig hyfsat bra i fönstren. Alltså, jag hoppade (eller ja, hoppade är en överdrift) upp på köksbordet, vände baken mot fönstret och putade för allt vad jag var värd.
Då gick grannen förbi. Han glodde dessutom, helt ohämmat, in i mitt kök och på min ridbyxbak. Jag och mina kloka idéer.
Tore Tumör.
Idag stötte jag på Tore Tumör på väg till affären. "Vänta!" hojtade han. Jag väntade. Han kom fram till mig, krånglade upp handen ur brallorna och tog fram plånboken. "Här, ta lite pengar. Du ska få lite pengar, vänta." Trots mina protester lämnade han över tre och femti.
Ser jag verkligen så sjavig ut, att han tror att jag behöver pengar? Hans pengar? Ptja, kanske. Jag erkänner, stövlarna är köpta på Skopunkten. Ta tre, betala för två. Det var väl där skon (höhö) klämde antar jag...
Skruvat.
Min kväll!!
61.
Hur som helst. Människan har, i sitt senaste inlägg, skrivit en mening innehållandes 61 ord. 61 ord, är hon inte klok?!
Upp på hästryggen igen.
Jag slutade, och började istället rida hos Jarle på Stall JG. Det var en jätterolig tid! Jag lärde mig så grymt mycket, fick rida jättehärliga hästar och slita som ett djur. Men det var underbart! Jag huserade där i 1½ år, innan jag la av på grund av tidsbrist. Det var i juni 2006.
Jag har i perioder saknat hästarna så mycket! Men graviditet, bebis, jobb och annat kom emellan. Tills nu. Nu jäklar! Jag har knappt sett en häst på tre år, men på onsdag, då ska jag upp på hästryggen igen. Med skräckblandad förtjusning, minst sagt.
Tog en sväng till Hööks igår, ny hjälm och nya handskar! Nu kör vi!
Gråt och grin.
Tävling; Krimskrams.
Tävla hos Krimskrams! Tävlingen avslutas 17/11.
Var inte så sniken!
Ändring på gång?
Paket! Till mig!
El svinis.
Jag har aldrig tvekat angående vaccinet. Jag kommer att vaccinera mig så snart jag får möjlighet till det, det verkar dock dröja några veckor. Tanken att knalla in på vårdcentralen och säga att jag faktiskt är gravid har slagit mig, men nej, riktigt så långt kommer jag inte att gå. Än.
Jag tillhör ingen riskgrupp, men har ett, ur smittoperspektiv, ganska utsatt jobb. Halva Sunnes befolkning andas på mig, varje dag. Och tyvärr har alla sjuka inte vett nog att stanna hemma. Den största anledningen till att jag valt att vaccinera mig är dock Vilhelm. Som sammanboende med ett barn som är för litet att vaccineras anser jag det vara min plikt att ta sprutan, för att skydda honom så långt det går.
Jag hoppas verkligen att alla vars barn är stora nog att vaccineras faktiskt ser till att sprutan tas. Det kan låta hårt, men jag anser till och med att alla barn från tre års ålder bör vaccineras alternativt stanna hemma från dagis/förskola. Att göra valet att inte vaccinera, trots att man har möjlighet, anser jag vara fruktansvärt själviskt. Hade Vilhelm varit stor nog för vaccination hade jag inte tvekat en sekund, han är inte stor nog och jag kan alltså inte välja att vaccinera honom.
Andra kan dock göra vad de kan för att skydda honom, och alla andra barn som är för små. Vaccinationen är inte till enbart för att skydda individen, utan också för att skydda medmänniskorna.
Nu ska vi se.
Terrorist i vatten.
Utmaning.
Nu har jag dock ställts inför en rejäl utmaning. Avloppet i duschen måste r e n s a s. Blörk, blä, usch, fy, kräks. Jag har aldrig i mitt liv rensat ett avlopp tidigare, jag är kort sagt livrädd och funderar allvarligt på att ringa hyresvärden. Vad gör man? Och framförallt hur?
Hilfe!
Kaos, som vanligt.
Porrnovell, eller?
Att jag inte är något större fan av Amningshjälpens verksamhet är väl knappast någon hemlighet. Idag har damerna på Amningshjälpen dock gett mig ett gott skratt, tack Tove, för att du ledde mig till den underbara versen nedan. You made my day!
"Sug
lilla vän
sug
släpp inte taget
utan bara sug
jag känner att det är bra
sug genom natten
så sover vi bättre
sug hela dan
så trivs vi ihop
sug när du är ledsen
sug när du är glad
sug lilla vän
det får oss att må bra
sug så det sprutar
det måste va bra
sug när du är hungrig
var eviga dag
sug när du är mätt
det tror jag du ska
jag känner det på mig
att suga är bra"
Höstack sökes.
Jag har lovat mig själv att aldrig mer klaga på att Vilhelm är gnällig och sover som en kratta när han odlar nya tänder, aldrig. Detta är nämligen inte roligt. Hungrig är jag dessutom, flytande mat och kaffe är varken gott eller mättande.
Jag funderar allvarligt på att göra en "Lina i Lönneberga", björntråd, taknock och höstack. Har du tillgång till mjuk, gul höstack, eller om du mot en billig peng är beredd att dra ut fanskapet, får du gärna höra av dig.
Det är inte lätt när man är liten.
Bananmysteriet.
Idag har jag städat mer eller mindre hela lägenheten. Men bananskalet är fortfarande som uppsluckat. Med största sannolikhet ligger det på något riktigt klurigt ställe, som bara Vilhelm vet. Jag undar hur lång tid det tar innan flugorna flockas och lägenheten stinker ruttet bananskal? Några idéer?
Kära grannar.
Bäst idag (och alla andra dagar); Takida - Deadlock
