Hemkommen, helt intakt. Och vad roligt det var! Faktiskt! Klart värt det. Kändes nästan som förr, visst märks det att styrkan och konditionen inte längre är vad den borde vara (jag har inte rört mig på typ tre år, skojar inte). Men ja, det är som många säger precis som att cykla. Mycket sitter i ryggmärgen, helt klart. Nästa onsdag kör vi igen, om jag är ledig och på benen. Det känns nämligen som att mina chanser för att överhuvudtaget ta mig ur sänger imorgon är mikroskopiska...


Fick välja häst själv, Tamir är en av godingarna som fanns där redan på min tid. 17-årig fullblodskorsning (e. Tammer Fors XX), en stor sådan. Ett säkert kort, han är alltid trevlig att rida men lite mer motor skulle inte skada. Men man kan inte få allt!

Yep, bilderna är under all kritik. Mörkt stall, närgången häst och skit på linsen.