I alla värmländska bonnhålor finns det original. Titta bara på Smala Sussie. Pölsa, Cilla, Gudrun och Gunnar. Och för att inte tala om Tore. Tore Tumör. Här i Sunne har vi en alldeles egen Tore Tumör. Han är söt, går ständigt omkring med ena handen i brallorna och trumpen uppsyn. Dessutom uppvaktar han kassörskorna på Ica mycket flitigt. Med jämna mellanrum kommer han dit med bakelser från konditoriet, kakor och bullar och blommor.

Idag stötte jag på Tore Tumör på väg till affären. "Vänta!" hojtade han. Jag väntade. Han kom fram till mig, krånglade upp handen ur brallorna och tog fram plånboken. "Här, ta lite pengar. Du ska få lite pengar, vänta." Trots mina protester lämnade han över tre och femti.

Ser jag verkligen så sjavig ut, att han tror att jag behöver pengar? Hans pengar? Ptja, kanske. Jag erkänner, stövlarna är köpta på Skopunkten. Ta tre, betala för två. Det var väl där skon (höhö) klämde antar jag...