Jag var ute i lördags. På Selma, stället där allt händer. Calle Kristiansson var där. Han var skitliten, två äpplen hög. Kortare än jag utan skor.

Jag börjar dessutom förstå hur man känner sig när man blivit överkörd av en sådandärgrejsomplattartillnyasfalt. Jag tar det som ett tecken på att jag borde gå ut oftare. Visst borde man härdas då? Och må som en prinsessa dagen efter, right?