Jag är en självplågare. En självplågare utan dess like. Det är därför jag sitter uppe alldeles för sent och lyssnar på Kelly Clarkson-ballader, drar i min avbrutna nagel och är allmänt plågad.

Jag är inte heller endast en självplågare. Jag är också en grannplågare. Jag sjunger nämligen med i Kelly Clarkson-balladerna också. Jävlar vad det skär sig.

Videobloggande är uteslutet. Fråga inte ens. Och förresten har jag satt en tejpbit över webbkameran.