Dassig apelsin.
Jäst vs plastpåse.
Går du då tillbaka in i butiken, hämtar ett paket jäst och går? Eller betalar du jästen?
Ja, antog just det. Du betalar. Varför är det mer okej att snatta en plastpåse för 1,50:- än ett jästpaket för 1,20:-?! Förklara, tack!!
Jag blir jättegenerad.
Han tittade och tittade och tittade innan han tillslut valde ett paket. Och som sagt, jag blir jättegenerad. Också blir jag rädd för att jag ska råka säga något helt opassande, som typ "Knulla lugnt!" istället för "Hejdå!".
Jag bet mig hårt, hårt, i läppen ända tills han gått ut för att undvika att pinsamma grodor skulle hoppa ur min mun... Jag har uppenbarligen problem.
Dagens kund, del 7.
-Jag skulle vilja lämna tillbaka den här!!
-Jaha, är det något fel på den?
-Ja, det kan du lita på! Den både luktar och smakar FISK!
Jag blev lite ställd faktiskt. Stenbitsrom är ju faktiskt fiskägg. Då borde det ju rimligen smaka just fisk?
Dagens kund, del 6.
Jag: Välkommen till ICA i Sunne.
Kund: Ja, jag undrar hur länge ni har öppet?
Jag: Till 22.
Kund: Hur länge har Coop öppet?
Jag: Till 21 tror jag? (Jo, jag har stenkoll på deras öppettider men det kan jag inte erkänna).
Kund: Jag hittar inget telefonnummer till dem, har du det?
Jag: Eh, nej.
Kund: Ja, jag har letat i telefonkatalogen! Varför finns inte det med?
Jag: Ptja, jag vet inte riktigt... Jag jobbar ju på ICA.
Kund: Tror du att jag hittar det om jag slår på Konsum eller Domus istället?
Jag jobbar på ICA. Inte på nummerupplysningen. Och jag älskar mitt jobb, det tål att sägas igen. Och igen. Och igen.
Dagens kund, del 5.
-Jag vill ha en stake! sa han.
-Ehm, ja? En ljusstake kanske du menar?
-Nej, en stake ska jag ha. Ingen ljusstake.
Vi provade med ljusstakar med ljus, utan ljus, elektriska, icke-elektriska. Men ingen uppfyllde hans krav. "En stake ska jag ha, ingen ljusstake!". Sedan gav vi upp, och fnissade lite istället. Jag hoppas att han hittade sin stake i någon annan butik, för utan stake vill man ju inte vara!
Dagens kund, del 4.
Jag älskar mitt jobb.
Människor, människor.
När jag var 16, och ovetandes om människors svarta insida, så sa jag alltid att jag ville jobba med människor. Det lät mysigt, gemytligt, trevligt. Det är tur att man kan ändra sig! Jag vet inte vad jag ska bli när jag blir stor, men en sak är klar, jag ska inte träffa människor. Inte se människor. Och framförallt inte försöka prata och resonera med människor.
Dagens kund, del 3.
Efter några minuter kom han till mig och skulle betala. Han var sista kunden i kön, och jag stängde kassan. Herrn glodde barskt på mig, och sedan sa han åt mig att sitta kvar. "Jag ska kolla kvittot först. Det stämmer aldrig här.". "Ojdå, det var ju inte bra!", tyckte jag. Uppenbarligen stämde det iallafall, och han klampade iväg. "Jaha, det stämde eller?" kunde jag inte låta bli att fråga. "Ja, men det var nog första gången!! Det gör aldrig det i den här affären!!" gormade herrn. I sådana lägen vill man bara upplysa om att Coop ligger på andra sidan parkeringen.
Jag älskar mitt jobb.
Rapport från ett saffranshelvete.
Jag måste be om ursäkt. Om ursäkt för att mitt bloggande är ganska sällsynt. Jag jobbar. Och jobbar, och jobbar. Jobbet går till största delen ut på att informera kunderna om att ICAs saffran kostar 32,90:- och Santa Marias saffran kostar 36,90:-.
Ja, för ett halvt gram.
Ja, det är bara ett halvt gram i.
Ja, det är dyrt.
Ja, det är hutlöst dyrt.
Ja, skörden har varit dålig.
Ja, vi får äta lussekatterna med andakt.
Ja, men prishöjningen är inte mitt fel.
Ja, det kostar lika mycket på Coop.
Nej, det kostar inte lika mycket på apoteket. Det kostar mer.
Ja, det är dyrare än guld.
Ja, som sagt, det är hutlöst dyrt.
Och JA, vi får äta lussekatterna med andakt.
Baka inga förbannade lussekatter då!! Jorden går inte under utan saffransbröd, det blir jul iallafall!!
Dagens kund, del 2.
Idag hände det igen. En medelålders dam kom fram till kassan och började plocka upp sina varor. När hon lyfte upp kartongen med havregryn (ja, havregryn finns både i kartong och i påse) upptäckte hon att den läckte. Hon sa till mig att hon skulle gå och hämta en ny förpackning, och sedan greppade hon den trasiga kartongen och började gå iväg. "Jag kan ta den här!" hojtade jag. "Men varför då? Jag ska ändå tillbaka till hyllan och hämta en ny.". Eh, ja. Vad säger man? "Jo, men andra kunder kanske inte heller vill ha läckande kartonger med havregryn?".
Ja, som sagt. Mycket lustigt fenomen, som jag faktiskt inte kan förstå.
Dagens kund.
Dagens kund, kanske borde det bli en ny kategori? Imorse, äldre man lägger upp två påsar Vicks halstabletter på bandet. Han verkar inte riktigt kry, feberglansiga ögon och harklar och snörvlar. "Det blir 23 kronor." säger jag. Han tittar gravallvarligt på mig och säger; "Du, de här hjälper mot sådan där svininfluensa va?"
Det var imorse, vid 11-tiden. Sedan dess har jag hållt andan och mina händer har badat i sprit.
Ssssssnake.
En dam som var inne nu ikväll hade missat hon också. Missat humöret, helt klart. När jag upplyste henne om att den efterfrågade Gourmet Creme Fraichen inte fanns längre spände hon ögonen i mig, och väste som en huggorm. "Jag tycker det är väldigt tråkigt när sådant här händer!!", väste hon fram innan hon slingrade ut ur butiken.
Jag älskar mitt jobb.
Hejdå, nu?
Dock finns det två kategorier av kunder som är läskigare än andra. Dels de som har solglasögon inomhus, när det till och med är mörkt ute. Vad döljer de? Och dels sådana som handlar massor, betalar och säger hejdå när de fortfarande står framför mig för att sedan stå längst ner vid kassabandet och packa i sina kassar i en halv evighet. Det gör mig riktigt illa till mods.
Nu ska vi se.
Ångest!
Mera logik.
Fråga; Om man är i en ny butik, och letar efter marsansås. Var letar man då?
Svar; De allra flesta kunder letar på charkavdelningen. Det är inte bra. Tro det eller ej, men man bör leta kring mjöl- socker- och efterrättsavdelningen.
Logik.
Dagens snålljåp.
Jobbade igårkväll. Framåt sju-tiden kom det två herrar till kassan, gissar att de skulle hem och se på hockey. Chips, jordnötter, öl. Den ena betalade med sitt kort, precis när han skulle dra kortet så uppmärksammade den andra att de glömt att ta en påse. Den betalade väste "Schhh, vi tar det sedan!". Tämligen högt. Han såg lite skamsen ut när han insåg att jag hade hört. Men ptja, jag bjöd på påsen iallafall!