Det är förändringar på gång! I Sunne kommer plogbilen aldrig före lunch. Hos stor del av Sunne befolkning går invandrare under öknamnet "Chokladtomte". I Sunne känner alla alla. Alla vet också allt om alla. Dessutom vägrar hälften av alla Sunnebor att visa leg, "För du känner ju min morsas kusin, som förövrigt är samma person som min systers pojkvän".

Kort sagt. Jag pallar inte. Min favoritgrupp på Facebook beskriver ganska bra vad jag känner. Sunne är tragiskt, dock kan man ju alltid trösta sig med att det är bättre än Torsby. En klen tröst, men ändå en tröst.

Jag har ställt mig i bostadsköer. Jag har beställt KAU's utbildningskatalog. Jag får se om det blir mer än så.

Det snöar ute. Om någon mot all förmodan har missat det. Hur mycket snö behöver det komma för att man med gott samvete ska kunna ringa jobbet och säga att man tyvärr inte kan komma på hela veckan?

Och ja. Jag har bloggtorka. Jag känner mig totalt jäkla insnöad. Och tack för den söta kommentaren Daniel. Puss!

Jag drabbades av plötslig snålhet. Så jag stängde av värmen i hela lägenheten, måste ju tänka lite på elräkningen (troligen lite sent påkommet dock). Istället har jag tänt ett blockljus, sju värmeljus av normalstorlek, två stora värmeljus och två lakritsdoftljus. Det hjälper inte speciellt mycket. Jag fryser om fötterna.

Hur många tända värmeljus behövs för att värma upp 66 kvadratmeter lägenhet?

Norsk polis letar efter en mördare. Därför publicerar de en bild på en fantombil, som mördaren antas ha åkt i.

Jag tittade noga på fantombilen, och jämförde med bilarna på vår parkering. Och jag tror faktiskt att det står hela två fantombilar här ute. Bör jag ringa någonstans?

Jag hade en vansinnigt effektiv dag igår. Helt otroligt mycket hann jag med, jag är fortfarande imponerad över mig själv. Ni som har hängt här ett tag vet att jag är lite trött på Telia. Men igår gjorde jag det. Jag betalade DEN SISTA FUCKING JÄVLA TELIARÄKNINGEN I MITT LIV!!!

Ytterligare 2000 spänn för något som jag, tack vare deras inkompetenta kundservice, inte har den minsta användning för. Kan också rapportera att jag fortfarande inte fått en enda ursäkt av Telia, annat än ett "Hemskt ledsen för det inträffade" av herr Hans G Larsson. Det suger, oh yes!

Nu ska jag börja med projekt Teliablogg. En ilsken liten blogg om mig och alla andra som drabbats av Telias inkompetens. Jag blir arg bara jag tänker på det.

Vilhelm är sjuk. Jag är sjuk. Och vi är oändligt trötta på varandra idag. Vi bråkar mest om vem det är mest synd om. Och så räknar vi ner tills P kommer hit, tippar att det är typ sju timmar kvar. HÅLL UT!

Och från det ena till det andra. Finns det bestick med snören i, som man kan sätta fast i bordet? Jag har plockat upp Vilhelms bestick fyra gånger nu, och torkat upp hans utspillda vatten två gånger. Vi har inte ens börjat äta än.

Det är dags för fredagsmys! Vi börjar med hemmagjord pizza, fortsätter med en kaskadspya över köksbordet för att sedan avrunda med lite mangoglass i soffan. Fredagsmys med klass!

Och om man nu ska spinna vidare på det här med spyor så måste jag rekommendera päronkräks. Det luktar faktiskt helt okej. Nästan lite gott.

Jag är faktiskt sjuk. Jättejättejättesjuk. Och då finns det bara en sak som hjälper, choklaaad!! Ballerina Kladdkaka, chokladkex med massa chokladkräm mellan. Det är ju faktiskt Alla Hjärtans dag på söndag, alltså måste jag jobba lite på kärlekshandtagen. Faktiskt.

Det sämsta med att vara singel, vet ni vad det är? Jo, det är när man bäddat ner sig i soffan. Med tända doftljus, kuddar, filt och täcke. Datorn på magen, Lyxfällan (förnedring, ja tack!) på TV'n, fjärrisen och mobilen inom räckhåll.

Och sedan upptäcker man att sladden till kameran ligger kvar i köket, så att man inte kan slänga över dagens foton till datorn. Och ensam är man, ingen som hämtar det man ber om. Gah, vet ni hur irriterande det är?!

Såpass irriterande att jag bemödar mig med att skriva ett helt blogginlägg om det istället för att gå och hämta sladdjäveln.

När jag har 39,6 graders feber orkar jag ingenting. Jag ligger i soffan som en död säl, troligen med ett sugrör i mungipan och danska Paradise Hotel (tack Åsa, det är ju helt outstanding!) på TV'n. Tack och lov har jag inte 39,6 graders feber. Jag jobbar idag.

Vilhelm har däremot 39,6 graders feber. Han är hemma med P (som är på besök, för allmän upplysning). Vilhelm ligger minsann inte i soffan. Han springer på soffryggstödet. Han har inget sugrör i mungipan, han bälgar äppeljuice ur mugg, och gormar "Meeer!!" när det börjar sina. Dessutom jagar han katter, gör kullerbyttor i sängen, kör Bobby Car så däcken skriker och brister ibland ut i okontrollerad gråt.

Det är inte lätt att vara liten. Och det är verkligen inte lätt att ta hand om ett sjukt barn om man själv är sjuk. Men som sagt, jag är frisk. Jag ska jobba!

Tro för allt i världen inte att jag åt upp alla själv. För det gjorde jag faktiskt inte, någon måtta får det vara. Idag var de dessutom hemgjorda, och hemgjorda semlor heter inte semlor utan de heter hemlor. Och jag har bara ätit en enda hemla i år, så jag har definitivt plats och samvete för fler! Semlor bör jag nog skippa fler dock...

 

Det som är på är hjärtan. Bara så att ni vet, och bara så att ni slipper fråga. Det är hjärtan, även om det inte ser ut som det.

Oh, det är inte lätt att vara eftertraktad ska ni veta! Vilhelm är här igen. Och han blir vansinnig om han inte får plats i knät. "Neeer!!" gormar han åt katterna. Går det inte ner slänger han sig på golvet och tjuter. Det känns bra faktiskt. Jag är både älskad och eftertraktad!

Jag har börjat läsa en ny blogg. Bloggaren bakom bloggen heter Antonia, och egentligen var det hon som började läsa min blogg. Och sedan skrev hon en trevlig kommentar, och sådant gillar jag.

Jag är en ganska enkel människa som lever efter ganska enkla principer. Jag gillar de som gillar mig. Mer avancerat än så behöver det inte vara. Det stämmer typ alltid, med undantag för den rödhårige killen som förföljde mig på mellanstadiet tills jag fick utbrott och gav honom en örfil så att han började gråta. Men det är en parantes. Gillar du mig så gillar jag dig.

Imorse la Antonia upp en bild på en av mina favoritbloggare, Cathy. Och sedan talade hon om att hon och Cathy är bästa kompisar. WTF?! Världen är grymt jävla liten. Att internet är oändligt är inte sant. Det sträcker sig typ till Norrköping, inte längre än så.

Jag tänkte gå till jobbet för en stund sedan. Börjar inte än på ett tag, men jag fick ett ryck. Innan jag gick funderade jag över hur dråpligt det skulle vara om jag glömde något väsentligt, typ byxorna. Haha, komma till jobbet och inse att man inte har några byxor på sig! Garv!

När jag kom ut till soptunnan så insåg jag att jag faktiskt hade glömt något väsentligt. Körde rakt i nattfrillan. Hur kan man glömma att borsta håret och att sminka sig? Helt anbäliväbel!? Jag tappade motivationen helt.

Jag får trösta mig själv med att jag åtminstone var påklädd. Ett rätt! Katching!

Jag är en självplågare. En självplågare utan dess like. Det är därför jag sitter uppe alldeles för sent och lyssnar på Kelly Clarkson-ballader, drar i min avbrutna nagel och är allmänt plågad.

Jag är inte heller endast en självplågare. Jag är också en grannplågare. Jag sjunger nämligen med i Kelly Clarkson-balladerna också. Jävlar vad det skär sig.

Videobloggande är uteslutet. Fråga inte ens. Och förresten har jag satt en tejpbit över webbkameran.

Välkommen till klagomuren!

[gnäll]
Jag är så vansinnigt besviken på en vän. En vän som jag trodde att jag stod väldigt nära. Tydligen var det inte ömsesidigt. Sviken, dissad. Jättedissad till och med. Bajs.
[/gnäll]

Eftersom jag jobbat ikväll så missade jag Melodifestivalen. Katastrof, nästintill. Dock tvingade jag alla mina närstående att rösta på Linda Pritchard i mitt ställle. Perfekt! Min käre kollega D kom in på jobbet en stund efter att det avgjorts.

Och visst, Linda Pritchard hade gått vidare till Andra chansen!! Jag jublade, kysste hans fötter och rullade runt på golvet som en lycklig retriever. Ända tills jag kom hem, och insåg att han LURAT mig. Fy tusan vad han ska få för detta!! Han är fortfarande arg för att Rabih åkte ur Let's Dance igår.

Så, nu planerar jag hämnd. Jag har än så länge två alternativ.

Alternativ 1: Fyll hans skåp på jobbet med alla trasiga mjölpåsar, läckande sköljmedelsförpackningar, kletiga syltburkar och slemmiga clementiner jag kan hitta.

Alternativ 2: Hacka intranätet och lägg ut en officiell inbjudan; "Schlagerfest hos D på lördag, huset bjuder på dricka och underhållning!!".

Fler alternativ tack, vad föreslår ni?

Jag har inget liv. Dessutom är det fredag. Och jag är ensam, skitensam faktiskt! Därför har jag ägnat hela kvällen åt att repetera in texten till Sveriges landsplåga. Texten sitter nu!

 

Since I moved here all I do is mysa mys!

Åh, det blir alltid såhär när jag ska äta något!!

Sylt på gaffelns skaft. "Whåååtävä!" tänker man först och slickar av gaffeln. Sedan äter man lite, kliar sig på hakan, klappar katten, äter lite mer, skriver ett par meningar på datorn. Och då upptäcker man att man trots slickandet blivit kletig på handen.

Och då är det ingenting att göra åt, att byta gaffel hjälper nämligen inte när man redan har kliat sig på hakan, klappat katten och kletat ner tangentbordet. Åh, vad jag hatar sådant här!!

Jag har hela dagen undrat varför det är så stilla. Stilla på nätet alltså. Det ekar nästan, ho-hoooo?!

Antal vänner online på MSN: 0.
Antal intressanta inlägg på Familjeliv: 0.
Antal roliga diskussioner på Aftonbladet: 0.
Antal ovänner online på MSN: 1.

Stack nyss näsan utanför dörren, och bristen på nätaktivitet fick sin förklaring. Det är vindstilla, sol och blott två minusgrader! Aha, där har vi det! Om någon (mot all förmodan) är inne och läser det här, GÅ UT. Och NJUT!