Jag har skurat golvet idag. Med min nyinköpta mopp. Sedan hällde jag ut skurvattnet, och ställde både hink och mopp på torkning. Det finns alltså hopp!!

Ja, ni kan ju gissa var jag hittade den här undersökningen. Wonderful! Nästan 10% tycker tydligen att intagning av sitt eget mensblod är bra för järndepåerna (eller för något annat). Alltså. Jag kräks lite.

Eh. Jag tror bestämt att blogg.se krånglar lite idag? Och igår, och i förrgår och dagen innan det. Det här känns bekant på något sätt.

Hissen går inte alltid ända upp. Skulle sparka isär två vagnar (sådana det kommer matvaror på) igår. "Sparka så hårt du kan, så håller jag emot." sa min käre kollega. Absolut! Ville inte tas för en svagis, så jag tog i för kung och fosterland. Världens spark, rakt in i metallvagnen. Med tårna först. Hur tänkte jag?!

Joel Kinnaman, varenda människa pratar om honom. Och den kvinnliga halvan av Sveriges befolkning är helt betuttad. Inte jag. Inte det minsta. Alltså, han ser okej ut. Men inte mer än så. Fem av tio. Kanske en sexa, kanske, men fan inte mer än så.

Kollade på en av Falk-filmerna häromdagen, och försökte förstå hans storhet. Höll andan när han tittade in i kameran, och väntade på pirret. Inget pirr. Höll andan när kameran zoomade in hans slajmiga backslick. Men nej, inget pirr där heller. Totalt opirrigt.

Jag skulle möjligen kunna tänka mig att gifta mig med honom för efternamnets skull (jag är en sucker för efternamn). Men inte av någon annan anledning. Vad är det som jag missat? Vad är det jag inte ser?


För er som inte vet hur backslicken, förlåt, Joel Kinnaman, ser ut så länkar jag till en bild. Här.

Mitt intag av semlor är inte hälsosamt. Inte! ICAs egna den här gången, de är som de ska vara. Äckligt mycket grädde. Jag var tvungen att skrapa bort nästan alltihop. Och sedan spydde jag nästan. Det är så det ska vara. Semlor ska leda till att man känner sig allmänt spyfärdig.

 

Och jag veeet att det är någon som tafsat på florsockret. Det är inte jag. Lovar.

Vi har ett förråd i vår lägenhet. Det skulle också kunna tas för ett soprum. Här slängs nämligen allt som jag inte vill ha framme (eh ja, Ebba-missen också). Och det är en del det!

Jag har faktiskt rotat igenom alltihop idag, i jakt på en halvmeter lång sladd som jag inte vet hur den ser ut. Lastade ut allt på hallgolvet, bara för att konstatera att sladdhelvetet inte fanns där. Åh, vilket stök det blev. Vilhelm tittade på mig med klandrande blick, suckade och utbrast "Oooooj...". Ja, typ så känner jag. Oooooj...

Jag och Vilhelm har ägnat dagen åt att dreggla ikapp. Me&I har släppt sin vårkollektion. Mycket kläder med bilar och bussar, och mycket fina kläder. Vi gillart!!

Och alltså, kan man söka stipendier för sådant här? Det är fan inte lätt att ha en unge som kräver svindyra märkeskläder ska ni veta.

Vet ni vad det här är? Den lilla pricken högst upp till höger i ägget. Det är ett litet kycklingfoster. Mer protein, ja tack! Nu befinner sig kycklingfostret i en chokladmuffins.

Den improviserade lasagnen blev för övrigt alldeles awesome! Hällde i en burk färdig tomatsås också. Vilhelm åt tre portioner. Jag åt en stor portion. Sedan låg jag på golvet och kved en stund, och sedan åt jag en portion till.

Husmodern ska laga mat idag. Lasagne. Jag använder oftast ICAs hemsida för att leta efter recept, jobbskadad som jag är. Men idag improviseras det. ICA har lagt ut 13 (!) olika recept på lasagne, men inte ett enda recept på vanlig jävla lasagne!! Jag vill ha vanlig lasagne, utan krabbor, gurkor och curry. Gah!

Dagens visdom. Man bör icke koka spaghetti eller annan pasta utan vatten. Det luktar illa, blir svart och smakar galt. Bara sådär för allmän kännedom.

Jag försöker och försöker... Men Vilhelm lyssnar inte. Han är helt jäkla hjärntvättad, bilar, bilar, bilar, lastbilar, bilar. Gah! Hans dockor ratas, hans kaffeservis ratas, hans vagn ratas. Han pratar om bilar hela tiden. Han leker med bilar hela tiden. Han låter som en bil. Hela tiden.

Jag som ville ha en liten ljuslockig gosse i tyllkjol! Vad har jag gjort för fel?!

Ja, här kommer ett intressant inlägg. Jag har inte bloggat på två dagar. Med tanke på att jag bloggar så fort det händer minsta lilla grej (typ att jag köpt nya strumpor eller att grannens katt blivit knäpp), så kan ni ju förstå vilket extremt ointressant liv jag haft de senaste två dagarna. Inga nya strumpor, och grannens katter (japp, det bor ungefär 30 katter på våran gård) är varken knäppare eller äckligare än vanligt.

Igår hände ingenting. Film- och tacoskväll med mitt ex, och med tanke på att han är just mitt ex så kan ni ju förstå hur intressant det var. Och idag har det också varit ointressant. Dock inga ex inblandade, men ändå ointressant och oinspirerande som satan.

Jag har fått en award. Jag vet inte riktigt vad det är för något, men jag tror att det är något bra. Jag vet inte riktigt heller om det heter en award eller ett award. Shit dä säjm. Ska jag vara noga har jag inte heller bara fått en, utan hela två! Tack Malla och tack Camilla!

Tydligen finns det några regler som man ska följa för att göra rätt;
1. Lägg in awarden på din blogg.
2. Länka personen du fått den av.
3. Berätta sju intressanta (?!) saker om dig själv.
4. Välj sju (!!) andra bloggar att ge den till.
5. Länka till deras bloggar.
6. Skicka dem en kommentar om att de fått en award.


Puh. Here we go. Jag vet inte ens om det finns sju intressanta saker att berätta om mig...

- Jag är grav missbrukare av handsprit. Jag har en flaska på diskbänken, en i handväskan, en i badrummet och en på jobbet. Spritar händerna minst tio gånger om dagen, oavsett om det är förkylningssäsong eller inte.

- Jag räknar alltid lösgodiset när jag plockar ihop en påse.

- Jag är typ den enda 22-åringen i Sunne som inte har körkort.

- Jag gör allt för att undvika att trampa/cykla på a-brunnar, om det så kräver att jag hoppar ut på gatan/puttar omkull en tant/gör ett stort skutt mitt i lördagsrusningen.

- Jag är vansinnigt rädd för grodor. Jag kan lätt börja gråta av att se en groda på avstånd.

- Jag är uniformskåt. Brandmän, poliser, väktare, you name it. Brevbärare är dock inte så jäkla hett.

- Jag är egentligen jätteblyg, och har varit så gott som hela livet. Dock döljer jag det ganska bra (genom att prata alldeles för mycket om ingenting som egentligen är viktigt).


Jag väljer att ge awarden vidare till;
Frida
Lindah
Jenny
Daniel
Linda
Åsa
Ciiliia

Min lillebror är som sagt i Indien. Själv. Han har lovat att maila varje dag för att tala om att allt är okej. Det har han inte gjort. Däremot kommenterade han min blogg i eftermiddags "Jippie! En l'nk till min blogg!". Ja, en länk till hans blogg. Men inte fan kunde han skriva att allt är bra, att han lever och att han inte blivit bestulen på pass och pengar. Sabla unge.

Idag bestämde jag mig. På riktigt. Hösten 2010 börjar jag läsa, punkt slut. Först kom en gammal kompis och sa att hon tyckte att plugg var en bra idé. Sedan kom ett stolpskott som talade om att han inte gillade "sånadär jävla chokladtomtar". Sedan tyckte han att jag skulle köra upp hans kvitto i mumindalen.

Det var nog den sparken jag behövde. Som sagt, i höst väntar plugg. Åtminstone var jag helt inne på det ända tills jag kom hem och loggade in på www.studera.nu, och insåg att det inte finns en enda jävla journalistutbildning på distans. Skit.

Skit, skit, skit.

Alla gissade rätt. Och det var ju tur, hade någon sagt att det var min fula sida jag visade hade jag blivit lite ledsen faktiskt. Dock har jag lagt av med fjortisfasonerna och tagit mig i kragen. Så, ve och fasa, här kommer den mindre snygga sidan. Håll till godo!

Har ni också en bra och en dålig sida? Utseendemässigt alltså. Det har jag. Definitivt. Jag kan typ inte visa mig från den sämre sidan. Det är därför jag hellre sitter i kassa 1 än kassa 2 på jobbet. Snygga sidan mot kunden alltså. Undrar när halv burka blir modernt?

Vet ni hur fult det är med grisrosa golv? Det vet jag. Mitt sovrumsgolv är nämligen grisrosa. Riktigt jävla rosa är det. Skitfult. För att slippa se skiten så har jag täckt golvet med en gigantisk säng, massa tvätt samt ouppackade flyttkartonger.

Ringde min hyresvärd Tooomas idag för att höra vad han hade tänkt att göra åt det. Åt golvet alltså, inte tvätten. Han skrattade åt oss (mig och golvet) och sa att han skulle komma in och hälsa på oss (ja, mig och golvet alltså) någon dag. Den här helgen ska alltså ägnas åt att gräva fram det förbannat fula, grisrosa golvet. Wish me luuk!

Yeees!! Det snöar! Underbart! Meeer snööö, precis vad jag längtat efter!! Vågen!

Eh, sa jag att jag gillar ironi...?

Jag är inte klok. Inte någonstans om jag ska vara ärlig. Lindah (sätt in valfri svordom här) har lurat mig. Inte bara 200 sit-ups på sex veckor ska klaras av, utan också 100 armhävningar. Sweet Jesus, 100 armhävningar är typ lika många som jag har gjort under hela mitt 22-åriga liv.

Idag klarade jag tre på knäna, vilket faktiskt är typ två mer än vad jag trodde. På tårna klarade jag en halv typ. Inte bra.

Det slår aldrig fel. Typ tre dagar efter att man har lagt in värsta megabeställningen så dyker den upp. Lappen om att alla clubmedlemmar för 10% rabatt, på hela sortimentet. Och att jag aldrig lär mig? Samma visa, varje år. Det hade blivit många sköna hundralappar det där...

Jag skrev ett långt inlägg om bajs förut. Men så ångrade jag mig, och tog bort det. Det var nog lite för, ja jag vet inte, lite för mycket. Också fick jag lite dåligt samvete för att jag hängde ut valpens bajs här i bloggen. Jag nöjer mig med att tala om att jag vaknade upp i ett bajsinferno imorse. Mums.

Imorgon ska jag panta. Fy fan vilken tid det kommer att ta. Jag borde panta oftare...

Om ni undrar varför jag är lite frånvarande så är det för att jag har lite tajt om tid. Jag jobbar nämligen på min mage, platt ska den bli. Genom att följa det här träningsschemat så ska man inom loppet av sex veckor kunna göra 200 sit-ups. Jag klarade 19 idag. Jag är lite skeptisk.

Men, fatta vad grymt att kunna! Värsta partytricket. Någon som hakar på?!

Tur att kissarna har plåtmagar. Allihop. Jag säger bara det... Vilhelm står vid diskbänken och mixar, blandar och rör medan han maniskt mumlar "tatt-maaat, tatt-maaat" för sig själv. Han ser rätt galen ut också.

Idag var det premiär här hemma. Men jag är lite besviken faktiskt. Lite för snålt med grädde var det. Inte för att jag tycker om grädden egentligen. Men jag menar, det ska vara så äckligt mycket grädde att man måste skrapa bort tre fjärdedelar av den. Och trots att man gjort det så ska man må vansinnigt illa när man pinat i sig halva semlan. Ja, lite av en besvikelse var det.

När Robinson gick på SVT för ett antal år sedan hade jag en stor favorit. Robinson-Robban, alla 14-åringars våta dröm. Dels var han snygg, dels verkade han totalt dum i huvudet. Han blev pappa för ett par veckor sedan, till lille Tiger.

Jag trodde att Robban mognat i samband med det. Icke. Jag vet inte om jag är ovanligt hönsig av mig, men jag gillar't inte. Inte okej. Inte ens för att uppröra bloggläsare (nästan allt annat är dock tillåtet för att lyckas med det).

Se bilden och läs kommentarerna här. Jag kräks lite här bakom skärmen.

Edit: Inlägget har blivit borttaget under eftermiddagen, antingen av Robban och hans flickvän eller av Aftonbladet. Ni som undrar, bilden föreställde deras son Tiger (typ två veckor gammal) som spolades rakt i ansiktet av en vattenkran med full stråle på. För att det var kul, typ.

När jag var liten kom tandfén på besök ibland. Typ när jag eller något av mina syskon tappat en tand. Vi la tanden i ett glas vatten, och sedan väntade vi. Och väntade, och väntade. Och sedan fick vi fylla på mer vatten för att det hade dunstat. Och så väntade vi. Och till slut, efter ganska många nätter, hade tandfén varit där och bytt ut tanden mot en guldtia.

Jag var nog inte speciellt gammal när jag förstod att det var mamma och pappa som stod bakom det hela. Däremot funderade jag i många, många år på var alla tänderna tog vägen? En av mina kompisar från förskolan sparade alla sina tappade tänder i en liten ask. Det var rätt makabert. Ett tiotal gulnande små mjölktänder i en smyckesask.

När jag var 15 eller så erkände mamma. Hon hade slängt alla våra tänder i soporna. Då tyckte jag att det också var lite makabert. Nu vet jag att det finns människor som slänger ännu mer makabra saker i soporna. Typ sexleksaker och döda husdjur. Och ibland döda människor.

Jag har hittat virus. I min dator alltså. I Spotify. Hela mitt Spotify är besudlat med små jävla kryp. Och jag har världens mest värdelösa virusprogram. Programmet hittar viruset, men programmet kan inte hjälpa mig att ta bort skiten. Så jag vet att krypen finns. Jag vet var de finns. Men jag vet inte hur jag blir av med dem. I need a man!

Alltså. Det är en hemsk känsla. Jag börjar förstå hur det känns att få ett gonorrébesked.

Nu har det börjat. Mjölkkriget. Först bråkar vi om ifall vi ska duka med glas eller mugg. Sedan bråkar vi om vilket mjölkpaket mjölken ska tas ur. Sedan bråkar vi om vem som ska hälla i mjölk. Sedan bråkar vi om ifall nappen ska vara i eller inte när mjölken dricks. Och så fortsätter det.

Det är mjölk i hela köket. Hur nu ett enda mjölkglas kan sprida sitt innehåll över ett helt rum. I fortsättningen serveras endast kondenserat vatten till maten. Endast.

Jag inte bara bloggar. Jag gästbloggar också, proffsigt! För några veckor sedan så blev jag framröstad till Veckans Blogg hos Love. Fnulade länge på vad jag skulle skriva hos henne, men nu har jag skrivit. Och hon har publicerat. Lovely! Kika in och läs här.

OBS: Ser att jag klantat mig ofantligt mycket också. Pinsamt. Byt ut 14 april 2008 mot 14 april 2009.

Åh, min värstingdator (höhö) har inbyggd webbkamera. Jag tycker verkligen att det är skitjobbigt. Jag vet ju att den inte är igång, men ändå så kan jag inte riktigt slappna av framför datorn. Tänk om! Tänk om mina MSN-polare ser att jag har Sveriges fetaste hår. Att jag har ketchup på tröjan. Eller att jag kanske till och med inte har någon tröja på mig.

Ofattbart jobbigt. Så därför ser jag alltid till att lyfta blicken, fixa till håret och ta på mig kläder innan jag sätter mig vid datorn. Schnygg slösurfare.

Vilket jäkla projekt det blev att ta en dusch. Fråga inte varför duschdraperistången ligger i badkaret, för det vet jag inte. Gah. Duscha (?), jobba, födelsedagsfirande står på schemat.

 

Äter frukost förressten. Hade inget mjukt bröd. Hade inget smör. Hade ingen mjölk och ingen o'boy. Orkade inte göra kaffe. Knäckebröd utan pålägg och en X-ray. Fi fan vilken bra start på veckan!!

Dessa ungdomar... Pratade med sis på MSN för en stund sedan. Hon skriver sådär ungdomligt, som jag inte kan med riktigt. Jag gjorde ett försök att vara lika hipp som hon är, det gick inte riktigt hem. Hon loggade ut. Jag skulle inte bli förvånad om hon har blockat mig också.

Jag har haft en alldeles jätteledig dag idag. Hela dagen! Inget jobb alls, underbar känsla. Njöt av den känslan igår, och tänkte på allt jag skulle få gjort idag.

Saker jag bestämde mig för att göra;
- Diska.
- Tvätta minst fyra maskiner.
- Vika och sortera tvätten.
- Ta en promenix.
- Köra ett träningspass framför tv'n.
- Duscha onödigt länge.
- Baka tårta.
- Städa badrummet.

Saker jag gjort idag;
- Bakat tårta.

Det blir inte alltid som man tänkt sig...

Jag tror att jag behöver tips på musik. Jag lyssnar typ bara på Smurfarna. När Vilhelm är här är jag ursäktad. Men nu är han hos P, och jag har ändå lyssnat på Smurfarna hela morgonen... Man blir miljöskadad, helt klart.

Jag kände mig lite spontan idag. Så jag tatuerade mig, bara sådär. Vips! Fyra lingon. Ett för min döda hund, ett för min döda katt, ett för min andra döda katt och ett för någon annan döing.

För ett par timmar sedan satt jag och tänkte. Bland annat tänkte jag på vad glad jag var att nattningarna av Vilhelm gått så smidigt de senaste kvällarna. Tyvärr glömde jag att säga "peppar, peppar" och kasta en stege över vänster axel. För idag var det fasen inte smidigt, inte det minsta!

Hemma hos oss har veckans matrester en tendens att samlas på i hög i vasken. När det sedan börjar lukta lite konstigt plockas de upp och slängs i soporna. Den här veckan har jag lyckats måste jag säga, en fulländad tacomåltid! Skrapa upp, lägg i bröd och toppa med creme fraiche och lite riven ost. Utsökt!

Jag ska ta ur tummen. Ta ur tummen och slänga iväg en beställning på en almanacka från Personliga almanackor. Sjukt fina, och väldigt personliga!

På första sidan kan man skriva några ord, en liten text. Jag velar lite dock, och behöver er hjälp. Ska jag välja några rader ur en favoritlåt (typ den här) eller ska jag helt enkelt nöja mig med "HÅÅÅÅVEEEE, TJALALALALAAAAA!!!"? Vad tycker ni?

Se vad jag åstadkom tidigt imorse! Jag är som mest kreativ före 05.00, jag kanske borde gå upp lite tidigare varje dag?

Valpen har börjat prata! Sjukt roligt. Eller ja. När han kommer med sin trasiga bil och beklagar sig, ser lidande ut och utbrister "Söööönneeejjj" för sjuhundraåttioelfte gången, då är det inte så roligt. Annars är det roligt. Och roligare ska vi ha, jag funderar på vilket ord jag ska lära honom härnäst. Känner till en viss grabb vars första tvåordsmening var "Va fan". Jag vill ha något som bräcker det! Inspirera mig!!

Ja, jag vet att han har korvstroganoff på näsan (och snor under). Ring soc.

Jag gör korvstroganoff. Och slösurfar, och googlar mig själv och mina kollegor och allt det där. Såg dessutom att jag fått tre nya prenumeranter på Bloglovin' de senaste dagarna. I like!! Givetvis blir jag nyfiken på vilka ni är. Vilka är ni? Varför är ni här? Och hur länge har ni varit det?

21 prenumeranter, jag förväntar mig alltså (minst) 21 kommentarer på det här inlägget. ;)



Vill du också prenumerera? Klicka på knappen till höger!

Jag har ikväll gjort intressanta iaktagelser. På Facebook kan man bli fan av olika saker, väldigt roligt och väldigt värdlöst. Bland annat kan jag konstatera att;

- "Bakfylleångest!" har 152 fans.
- "Jag tappar inte bort mina saker, mitt sovrum gömmer dem för att retas" har 38 188 fans.
- "Torsbymârten" har 1175 fans.
- "Alkohol löser inga problem, men det gör inte mjölk heller!" har 23 874 fans.
- "Vi som hatar gråtande fjortisar i Idolpubliken" har 69 402 fans.

- "Försäkringskassan" har 3 fans.

Jag kämpar vidare för min glipa. Idag har jag letat fram min enda träningsvideo, och dessutom försökt att hänga med i ett av programmen. Det gick inte så jäkla bra. Vilhelm vill uppenbarligen inte att hans mor ska skaffa en attraktiv glipa.

Medan jag svettandes och stånkandes plågade mig själv på golvet (ja, jag drog för gardinerna) körde han på mig med sin gå-vagn. Han körde på mig med sin lastbil. Han skrek. Han slog mig och han nöp mig. Han körde över mig med sin lastbil. Sedan gav han sig, kröp upp i mitt ansikte och la av en brakare utan dess like.

Mamma VS Vilhelm, 0-1.

Yes, det går åt rätt håll!! Nu har jag inte längre sjutton halvfulla flaskor på badkarskanten. Nu är det istället sexton halvfulla flaskor på badkarskanten. Och en på golvet... Boven i dramat kan man ju gissa sig till vem det är. Han som, för övrigt, rullade sig i det uthällda balsamet strax efter att bilden togs. Som en hund som rullar sig i skit.

Idag kom jag på en sak jag skulle vilja testa. Nämligen att ta en dusch, och sedan gå direkt från duschen ner i en jättelik bassäng fylld med bakpulver. Jag undrar hur det känns? Min gissning är att det känns ungefär som när man äter fryst Coca-cola. Fast på hela kroppen. Det vore coolt!

Vi är två personer som bor i den här lägenheten. Två (2) personer och sjutton (17) flaskor schampo/balsam/duschkräm/etc. Undrar om man kan använda schampo som tvättmedel? Eller om Röda korset tar emot halvfulla schampoflaskor?

Jag hänger på en hel hög olika forum. Och i flera bebis/gravidtrådar. Och nej, jag är inte gravid (jungrufödsel är inte så jäkla vanligt). Och nej, jag tänker inte bli.

Hur som helst. Jag vet inte hur många mammor jag läst om som beklagar sig för ingenting. "Julius har nu vid tre månaders ålder börjat äta två gånger per natt istället för en. Vad ska jag göra?!". Ja, vad ska man göra? Jag har lust att skriva "Håll käften och var glad!!".

Vilhelm åt varannan timme, varje natt. Tills han var åtta månader. Då drog han ner till var tredje-fjärde timme... Först nu, vid drygt 20 månaders ålder så sover han oftast hela nätter. Oftast, inte alltid. Vad tusan klagar de för?! Vad tror folk, att det är lätt att ha en bebis?

Och nej. Jag är inte bitter. Eller jo, lite kanske. Eller ganska mycket egentligen.

Fick ett sms av lillebror för en stund sedan. "Flyger om en timme typ. Ascoolt.". Nej, det är inte så jävla ascoolt! Han, lillen, ska åka till Indien. Om en timme, typ.

För ett par år sedan chockade han mig genom att skaffa flickvän, flytta hemifrån. Och nu i somras, genom att ta studenten. Hey, var tog mellanstadiet vägen? Mellanstadiet, legogubbarna, trädklättrandet och allt det där? Han är för tusan född på 90-talet. 90-talisterna är barn fortfarande, barn. Dessutom hyfsat små barn.

Men som sagt. Han drar till Indien. Själv. Utan returbiljett. Vågat.

Så. Nu ska jag sätta mig och F5'a Aftonbladet resten av dagen, i jakt på kraschade Indienplan.

För något halvår sedan så twittrade jag. En stund. Höll inte på så länge, alls. 140 tecken är för lite för en ordbajsare som jag. Så jag slutade.

Dock verkar min oupppdaterade twittersida vara ett hyfsat hett villebråd. Nästan varje gång jag kollar mailen så har jag ett nytt meddelande "Russia Maffioso is no following you on Twitter.". Nästan varje gång, det vill säga sisådär tre nya (för)följare i veckan.

Tufft! Jag undrar varför? Är det kanske inte ens människor, utan bara sådana där låtsasmänniskor (kanske en bot?) som sprider virus och maskar och hästskrällen? Upplys mig!

Ibland blir man inte klok på hur de tänker. Jag menar, nagelbitandet är väl knappast hennes största problem just nu? Eller?

Jag elskar mina strumpor. Helt gränslöst! Jag fick dem av farmor när jag gick i 6an. För drygt 10 (!) år sedan alltså. Det är fan inte illa. Maken till bra kvalité!

Dagens kund kommer in med en burk stenbitsrom i högsta hugg.

-Jag skulle vilja lämna tillbaka den här!!
-Jaha, är det något fel på den?
-Ja, det kan du lita på! Den både luktar och smakar FISK!

Jag blev lite ställd faktiskt. Stenbitsrom är ju faktiskt fiskägg. Då borde det ju rimligen smaka just fisk?

Det är -22 grader ute. Det suger. Snö är acceptabelt, arktisk kyla är inte acceptabelt.

Jag ser ut som en michelingubbe på väg till jobbet, påpälsad till max. Men tro inte att det hjälper. Jag är förkyld, och andas därför med öppen mun. Inomhus funkar det. Utomhus fryser tungan fast i gommen. Det är precis lika behagligt som det låter.

Stel blir man också. I ansiktet. Jag ser helt botoxskadad ut, och kan varken le eller göra fula grimaser. Helt uttryckslös. Det är inte acceptabelt.

Jag har haft helt sjukt många besökare idag. Det rockar! Har fått flera förfrågningar om ifall nedanstående inlägg är seriöst menat. Givetvis är det inte det, inte fan tänker jag lägga upp en bild på min glipa! Inte en chans. Däremot tänker jag skaffa en.

Tillägg: Skit. Fick just berättat för mig att det inte var så hippt att ha en glipa. Det tydde bara på allmän hjulbenhet. Som sagt, skit.

Jag har hört att det är hippt att ha en glipa mellan låren. Låren ska alltså inte gå ihop, utan det ska vara en glipa från fötterna och upp till, ja, just det. Mina lår går ihop. Den åtråvärda glipan börjar någonstans i knähöjd. Därför har jag gett ett löfte, ett såkallat nyårslöfte. Innan 2010 är slut så ska glipan finnas där. Postar nedan en målbild;

31 december 2010 tänkte jag visa en riktig bild, oredigerad sådan, på resultatet. Påminn mig gärna om det.

Dålig morgon resulterar ofta i dålig dag. Jävla skitpissasjättedålig dag. Vilhelm gör inte som jag säger, alls. Trots, trots, trots! Förstör, kladdar, gör allt han inte får göra, äter inte, sover inte. Gah.

Bland annat lider jag av en hop tvångstankar. Förutom de vanliga, i stil med att världen går under om jag kliver på en a-brunn, så har jag en del mindre vanliga. Jag sparar en jäkla massa tid när jag har godisförbud. När jag plockar lösgodis räknar jag alla godisbitar. De enda jag kan ta ojämnt antal av är de stora colaflaskorna och de salta S'en. Och då är det endast en som gäller.

Allt annat måste vara jämnt antal. Även färgmässigt. Två gula non-stop, två blåa, två röda. Inom en och samma sort måste det dessutom vara lika många av varje färg. Det tar en stund med andra ord. Helt normalt.

Inte nog med att han inte somnar hos mig. Han vaknar tidigt också. Hos P vaknar han sällan före 08.00. Hos mig vaknar han sällan efter 06.00... Idag på fel sida dessutom. Han kastar saker och dricker mjölk utan att ta ur nappen. Det känns som att det blir en lång dag.

Den som hävdade att katter inte kväver barn hade fel. Eller kvävd blev barnet ju förstås inte. Men det var fan inte långt ifrån... Mille need to bantas very mycket.

Jag fattar verkligen inte varför jag registrerade mig på Pannkakan. Det verkar inte finnas en enda vettig människa där. Förutom jag då.

Det finns tre kategorier av människor som mailar mig. Människor som inte använder skiljetecken, alls. Knappt att de använder mellanslag. Otroligt jobbigt att läsa. Och man verkar inte heller så intelligent om ens presentation består av; "Jag är en kille som är 26 år som bor i Lappland jag gillar skotrar renar och fruntimmer utan egen vilja jag jobbar med att skyffla snö och bygga igglos".

Sedan finns det kategori två. De som skriver hela sexnoveller i första mailet. Exempel dras inte här då det finns både barn, föräldrar och allmänt pryda människor som läser min blogg.

Kategori tre benämns som Lars-kategorin. Hur jävla många 28-åringar finns det egentligen som heter Lars? Och varför mailar alla till mig? Jag är inte speciellt kräsen, men vad fan. Lars är det absolut fulaste namnet jag vet. Jag tänker inte ens titta på någon som heter Lars, än mindre prata med någon Lars. Gah.

Tillägg; Hittade en till snubbe. Han använde skiljetecken. Han skrev inga som helst sexnoveller (åtminstone inte i första mailet). Och han hette inte Lars. Det verkade alltså ganska lovande. Ända tills jag läste hans presentation av sig själv. "På fritiden spela basket och träna. Gilla inte snabbmat! Bruka kolla ny filmer.". Alltså, herregud. Jag må vara språkfascist... Men vad fan?!

Som jag nämnde tidigare har jag bakat tårta idag. Till pappa. Har inte bakat tårta på nästan ett år, och ja, resultatet var väl lite därefter... Kort sagt, troligen den fulaste tårtan jag gjort. Någonsin. Men den var smarrig, trots att den såg ut som en koskit dekorerad med vit choklad!

När Vilhelm är hos P somnar han på typ en kvart. Är han hos mig somnar han, om jag har tur, på mindre än två timmar. Har jag otur så somnar han inte alls. Idag tog det drygt 1½ timme, vilket väl får ses som ganska bra. Den utdragna nattningen, visst måste det bero på att jag är så ohyggligt mycket roligare att umgås med än vad P är? Visst?

Så fick jag mig ett gott skratt idag också. Helt galet roligt. Hur tänkte personen som valde bilden? Inte för att Bonde-Andreas har det mest fördelaktiga utseendet, men alltså. Som sagt, helt galet roligt.

Jag och Vilhelm bakar tårta. Jag vispar, kladdar, degar och grejar. Vilhelm slickar ur alla skålar. Noga, vilket resulterar i både choklad- och champagnemousse i håret. Mums!

Och ja, ignorera förpackningen till de köpta tårtbottnarna.

Idag börjar mitt nya liv. Mitt nya, nyttiga liv. Därför har jag sprungit på Ikea mest hela dagen. Och ätit en smarrig Quattro Stagioni till lunch. Motion i massor, och grönsaker och skaldjur i magen. Min första dag i mitt nya liv känns faktiskt ganska lyckad!!

 

Löjligt romantisk film. Geléhjärtan. Under filten i soffan, ensam.

Jag jobbade dag i postutlämningen häromdagen. Vilket också betyder att jag var den som tog alla inkommande samtal.

Jag: Välkommen till ICA i Sunne.
Kund: Ja, jag undrar hur länge ni har öppet?
Jag: Till 22.
Kund: Hur länge har Coop öppet?
Jag: Till 21 tror jag? (Jo, jag har stenkoll på deras öppettider men det kan jag inte erkänna).
Kund: Jag hittar inget telefonnummer till dem, har du det?
Jag: Eh, nej.
Kund: Ja, jag har letat i telefonkatalogen! Varför finns inte det med?
Jag: Ptja, jag vet inte riktigt... Jag jobbar ju på ICA.
Kund: Tror du att jag hittar det om jag slår på Konsum eller Domus istället?

Jag jobbar på ICA. Inte på nummerupplysningen. Och jag älskar mitt jobb, det tål att sägas igen. Och igen. Och igen.

Insåg just att det varit pinsamt dåligt med bilder den senaste veckan. För att kompensera lite, tre julaftonsbilder på mitt ♥. Imorgon kommer han hit, och är min, min, min resten av veckan! Ljuvligt!!

Effells nummer ett. Alla kategorier! Det här är bland det roligaste som någonsin skrivits på nätet. Har ikväll läst igenom Svan-tråden för typ hundrade gången. Och jag skrattar så tårarna sprutar, bokstavligt talat. Genialt!!

Jag jobbar. Och jobbar, och jobbar och jobbar. Elva dagar i sträck! Promenixar till jobbet, jobbar, promenixar hem, dör lite i soffan. Räkskalen från nyårsafton står fortfarande framme i en skål på köksbänken. Tror ni att det luktar gott? Det gör det inte.

2009 har blivit 2010. Det firar vi med en lite tillbakablick!

I början av 2009 befann jag mig fortfarande på min gamla blogg, Min, bara min, telefonsladd. Töntigaste namnet ever, ursäkta för det. Kan konstatera att även 2009 började med sådan där satans, bitande iskyla. I denna iskylan så bantade jag friskt. Som jag alltid gör under januari månad. Om jag kunde våndas i bikini så tyckte jag att P borde våndas i dessa, för rättvisans skull. I slutet av januari hittade jag det som blev min heltidssysselsättning under 2009. Bloglovin, prestationsångest på högsta nivå. Och ja, som sagt. Bantningen blev som väntat ingen succé.

Sedan blev det februari. Och jag inledde månaden med att gå upp i ottan, och i snöoväder utan dess like fara till Örebro och spana på fyrbeningar. När jag kom hem igen så gav jag mig in i bananlådedjungeln. Flytt! Den tredje på ett år. Tittar på bilderna och konstaterar att jag fortfarande älskar den lägenheten. Älskar. I februari visar jag dessutom de första aggressionerna mot Telia. Tänk om jag visste vad som komma skulle... Den fjortonde februari försvann en amerikansk-svensk pojke, Thor. Efter många om och men kom han hem igen, men det visste vi inte då.

Under mars månad så klagade jag mest. Och klagade lite till. Och lyssnade på dålig musik och klagade. Och sedan gav jag upp, och startade ett nytt liv! På min nya blogg fortsatte jag att klaga. Malena Ernman vann Melodifestivalen, hon var dock inte den största behållningen med jippot. Ekonomisk baksmälla dök upp, och jag övervägde att visa hönan i camen. Struntade i hönan i camen, och lekte lite musbus istället. Och sedan blåste jag och P upp 54 ballonger, innan vi däckade i en liten hög i soffan.

Ballonger till vår lilla 1-åring! Varje gång jag ser gamla bilder av Vilhelm förundras jag över hur lite hår han hade. Bara smått, tunt fjun. Det var en parantes. Jag roades av söta gitarrpojkar och Ikea-besök. Lagom till påsk försökte jag lära mig att koka ägg, det gick sådär. Jag har fortfarande inte lärt mig hur man gör. Hjälp? Vilhelms hår fortsatte att växa, sakta men säkert. Jag fortsatte att följa storyn om Thor, och fick till och med ett par kommentarer av hans pappa. Huh. Efter Andrew Wang så besökte ännu en idiot min blogg. Jag hamnade dessutom mitt i ett avsnitt av Lost. Och jag har fortfarande inte kommit fram till vad som hände...

I maj var jag ganska trött på mitt jobb. Ptja, rätt trött överhuvudtaget. Sedan kom våren, och genast blev stämningen lite bättre! Ljuvliga vår! En liten nystart blev det också, Badhusgatan blev En Mynta. Vilken kick! När bloggen fick en nystart passade vi på med en nystart på ett annat plan också. Flytt! Jag jobbade och jobbade. Också surfade jag på Effell och hittade ett inlägg min sambo skrivit. I slutet av maj upplät vi vårt hem åt ett stort och hårigt (förutom P alltså) monster. Molly Monster.

I juni gjorde jag två saker. Jag tvättade och jag flyttade. Och sedan var det bra med det!

Juli var också en lugn månad. Jag tog sommarlov helt enkelt!

I augusti var jag tillbaka och började skriva blogg igen. Vilhelm gjorde sjöodjur och började på dagis. En kväll blev jag brutalt överfallen. Eller ja, nästan. Jag hittade en ny sysselsättning, perfekt i höstmörkret som komma skulle.

September var en hyfsat händelserik månad, på gott och ont. Jag presenterade vårt nytillskott, Ebba. Yrväder, terrorist, apa, nyårsraket. I ett. Jag insåg att det fanns kondomer med banansmak. Någon recension kan jag dock inte bidra med (så slipper ni fundera på det). Jag började dessutom att plugga! Matte, för fjärde (?) gången. Kan i dagsläget rapportera att det inte blev så mycket av det. Jag började mitt krig mot Telia. En sorgens dag, 8 september. Fina Lina omkom i en bilolycka, alldeles för tidigt. Jag gjorde slag i saken och skaffade en ny mailadress (intresseklubben). Jag gjorde mig en förmögenhet även om jag var satans lat allt som oftast. P kom med kärleksfulla kommentarer. Vilhelm (och Vilhelms hår) fortsatte att växa. Lång och smal, undrar vem han ärvt det av? Och jag åt. Och åt. Och åt. Jag stiftade bekantskap med Teliapappan. Och sedan blev det höst.

1 oktober fyller jag år, och uppvaktning bjöds det på! "Hellre ett gapskratt klockan 05.13 än tio utbrott i skogen!", som en klok människa sa. P flyttade, med blandade känslor. Vilhelm flyttade inte, han var oftast hos mig och oftast glad. Och blöt. Takida spelades flitigt, som alltid! Jag spydde galla över den folkgrupp som irriterar mig mest, amningsfaschisterna. Sedan fick Obama fredspriset, och jag tappade tron på den norska Nobelkommitéen. Resten av oktober var jag sjuk. Jättejättejättesjuk. Förutom den dagen jag blev nominerad till Effells bästa bloggare. Då blev jag med ens lite friskare.

Min lägenhet luktar ibland lite suspekt. Troligen på grund av min son, bananskalet har jag fortfarande inte funnit nämligen. I november jobbade Vilhelm hårt, dagis och bus satte sina spår. Vi pysslade dessutom med lite modellande! Och jag gjorde något superroligt, jag tog upp min största hobby igen. Och sedan jobbade jag.

I december började julkalendern. Julstämningen intog huset också! Mys! Tack vare älskade Effell fick jag det bekräftat, jag är normal. Vilhelm är också normal, men inskolning var nog bra ändå. Bloggens läsarantal ökade. Jag fotade, hellre än bra! Och sedan shoppade jag lite julklappar också. Och ja, bloggen gick fint.